Fallet Enbom

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats har varit att studera vad som skiljde de tre

norrbottniska tidningarna Norrbottens-Kuriren (NK), Norrländska

Socialdemokraten (NSD) och Norrskensflamman (Flamman) åt i rapporteringen

gällande den så kallade Enbomprocessen under år 1952, och hur de olika

tidningarnas politiska inriktning påverkade rapporteringen.

Uppsatsen har avgränsats till dessa tre tidningar hemmahörande i Norrbotten

då Norrbottens län var hemvist till den spionanklagade Fritiof Enbom och

hans medanklagade. Även Norrbottens geografiska läge är intressant.

Närheten till Finland, som i allra högsta grad var offer för Sovjetunionens

expansion under det Kalla kriget, reflekteras i den dåtida politiska

situationen i Norrbotten då detta län var det överlägset kommunisttätaste i

Sverige. Fokus i tidshänseende ligger på februari 1952 då Fritiof Enbom

greps och augusti månad samma år, då domarna i målet förkunnades.

Metoden som tillämpats vid undersökningarna av de tre tidningarna är en så

kallad kvalitativ komparativ metod, vilket innebär att uppsatsförfattaren

har studerat litteraturkällor och granskat tidningsartiklar för att kunna

jämföra dessa artiklar mot varandra.

Uppsatsens teoretiska grund bygger på Colin Sparks teori om att fri

konkurrens på pressmarknaden leder till att tidningarna utvecklar en

tydligt definierad politisk inriktning och klasstillhörighet och att

rapporteringen därigenom oundvikligen färgas. Förhållningssättet till

kommunismen som ideologi baseras på Stephen Whites beskrivningar och

tolkningar av nämnda politiska synsätt. På grund av det prekära läget med

Sovjetunionens expansion, och de godtyckliga avrättningar av politiker som

denna medförde betraktades spionverksamhet med största allvar och extremt

hårda straff tilldömdes de som gjort sig skyldiga till detta fasansfulla

brott.

För en sentida betraktare förefaller det troligt att Fritiof Enboms

spionage inte existerat och att han helt enkelt var en uppmärksamhetssökande

mytoman och dagdrömmare vars berättelser passade väl in i det

socialdemokratiska partiets uttalade krig mot kommunismen. Domarna mot

Fritiof Enbom och hans medanklagade verkställdes utan egentlig bevisning,

utan sinnesundersökning av en uppenbar mytoman och anses idag av många vara

justitemord. Trots detta står de domar som förkunnades den 31:a juli 1952

fast, trots flertalet resningsansökningar. Rättegången blev ett

skrämselskott för landets kommunister och starten för ett svenskt samhälle

med hårdare övervakning. Sverige drogs på grund av rättegången in i det

Kalla kriget, "på riktigt".

När Fritiof Enbom anhölls för spioneri den 11:e februari 1952 gav detta

stora rubriker lördagen efter i både i moderata NK och socialdemokratiska

NSD. Enboms spioneri beskrevs som mycket farligt av båda tidningar, och

försäkringar om att han sålt uppgifter av betydande slag förekom.

Kommunistiska Flamman dröjde med rapporteringen då redaktionen befann sig i

ett känsligt läge eftersom Enbom inte bara var kommunist utan också före

detta medarbetare vid tidningen. Rapporteringen rörande Fritiof Enbom i NK

i februari månad präglades av angrepp mot det kommunistiska partiet och

understrykande av hur farligt Enboms spionage varit. NSD föjde samma linje

som NK, om än inte med samma aggressiva ton, fastän den socialdemokratiske

ledaren, tillika landets statsminister, Tage Erlander år 1948 förklarat krig

mot kommunisterna efter händelserna i Prag samma år. Utrymme tillägnades

även diverse spekulationer i NSD som inte förekom i några av de andra

undersökna artiklarna. Flamman ägnade sig i februari månad i stor

utsträckning åt att hitta sin profilering i rapporteringen. När man hittat

den svor man sig fri från samröre med Enbom och påpekade att inget parti

kan göras ansvarigt för att det utsätts för brottsliga element och även

vissa konpiratioriska teorier lades fram.

I augusti 1952 hade domarna i målet fallit och NK ansågs sig nu ha

tillräckligt på fötterna för att angripa det kommunistiska partiet fullt ut

med ord såsom "spionparti" och "moskvakreatur". I NSD förekom direkta

angrepp på det kommunistiska partiets ordförande och enligt Thomas

Malm även krav på att kommunister skulle avlägsnas från betydelsefulla

poster. Båda dessa tidningar använder spionrättegången som partipolitiskt

vapen och menar att kommunistpartiet nu blivit avslöjat för vad det

egentligen är. Även om Enboms berättselser i rättssalen ibland framstått

som otroliga och emotsägande sätter NK och NSD sin fulla tilltro till det

svenska rättssystemet. Flamman, å andra sidan, betraktar rättegången som en

provokation mot det kommunistiska partiet och kräver frihet för de av Enbom

utpekade personerna. Det är i Flamman som både Enboms och rättegångens

tillförlitlighet ifrågasätts. Man lyfter fram att samtliga anklagade hade

dömts utan konkret bevisning, och endast på grunden av vad en mytoman hade

berättat.

Efter en analys av det empiriska materialet har Sparks teori funnits valid.

Politisk inriktning hos tidningar, som tillkommit som direkt följd av

konkurrenssituationen på marknaden, leder till att rapporteringen i dessa

tidningar färgas.