Magisteruppsats

Barn i asylärenden

Sammanfattning

År 1997 infördes nya bestämmelser i UtlL, för att den bättre skulle

överensstämma med FN:s barnkonvention. En portalparagraf infördes som

innebär att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet i ärenden som

rör barn. Bestämmelsen finns stadgad i 1 kap. 1 § UtlL. Ytterligare en

bestämmelse som lagstadgades var 11 kap. 1 a § UtlL, om barns rätt att

komma till tals. Syftet med föreliggande uppsats har varit att behandla de

delar av UtlL, som särskilt rör barn. Jag har mer specifikt inriktat mig på

att behandla de ovan angivna paragraferna, för att få en bild av hur

bestämmelserna utformats och hur de enligt lagstiftaren är tänkta att

tillämpas. Utifrån en granskning av 22 avgöranden, fattade av

Migrationsverket, under en sex månaders period samt intervjuer med

asylhandläggare och beslutsfattare har jag vidare försökt få en djupare

inblick i hur lagen tillämpas i praxis. Väl medveten om det begränsade

material som utgjort underlag för denna studie anser jag mig ändå kunna dra

den slutsatsen att det idag finns en mycket större medvetenhet om barnens

rättigheter och om barnkonventionen än för några år sedan. Barnen beaktas i

asylprocessen i mycket högre grad idag. Men jag har även funnit att det

fortfarande finns brister. Detta kommer främst till uttryck i de

beslutsmotiveringar som allt för ofta helt saknar en redovisning av barnens

situation.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet