Är införande av förstainsatsperson samhälsekonomiskt lönsamt?
En kostnadsnyttoanalys av FIP-verksamheten i Jönköpings kommun
Civil protectionCost-benefit analysisFirst responderFirst responder reportResponse timeFIP-rapportFörstainsatspersonKostnadsnyttoanalysResponstidRäddningstjänst
Är införande och nyttjande av förstainsatsperson (FIP) samhällsekonomiskt lönsamt? En FIP är, i normalfallet, en deltidsbrandman som inte behöver inställa sig vid brandstationen när en olycka har inträffat då denne har ett eget utryckningsfordon och kan på så sätt fortare komma fram till olycksplats. Den här uppsatsen gör en utvärdering av fyra stationsområden i Jönköpings kommun som för FIP-verksamhet. Tidigare studier framställer att FIP har kortare responstid än nästkommande räddningsenhet. Om så är fallet är följden att räddningsarbetet kan påbörjas i ett tidigare skede och således kan det slutliga räddade värdet i en olyckssituation vara av större omfattning än vad som annars vore möjligt. Enligt teorin bör det finnas ett sätt att värdera denna effekt, vilket sedan kan ställas i förhållande till merkostnaden av införande av FIP. Är fördelarna av FIP-verksamhet av större magnitud än nackdelarna är projektet samhällsekonomiskt lönsamt. Metoden använd för att utvärdera FIP i Jönköpings kommun är kostnadsnyttoanalys (CBA), vari analysunderlaget består av 1150 insatser där FIP-rapport ifyllts. Resultatet visar att den årliga nyttan per FIP-enhet, det vill säga per stationsområde, är mellan 242,8 och 652,0 TSEK (ej extrapolerat värde). Den årliga kostnaden är cirka 76,5 TSEK och nettonuvärdet uppgår därför till mellan 166,2 och 509,1 TSEK. Nyttokostnadskvoten är mellan 3,17 och 8,52. Slutsatsen är att införande och nyttjande av FIP är samhällsekonomiskt lönsamt.