lek är när man leker - en studie om barns berättelse om lek
Abstract
Syftet med studien var att ta reda på barns tankar om lek. Barns livsvärld består till stor del av lek och samspel. Vygotskij beskriver leken som en social process där barns utveckling påverkas av sociala, kulturella och historiska sammanhang. Han betonar att leken är något som barnet har kontroll över och att i leken har fantasin en stor roll. Vygotskij talar också om barnets nuvarande utvecklingszon och den potentiella utvecklingszonen. I leken utmanas barnet att klara av saker det inte skulle klara i verkligheten. Där utmanas barnet och det sociala samspelet med andra är det som lockar till att våga.
Jag har valt att använda mig av intervju som metod i min undersökning. Det är barn som är undersökningsgrupp och intervjuerna sker i grupper. Jag tolkar resultatet av min studie som att barnen anser leken och samspelet vara viktigast. Barnen menar att för att leken ska bli en lek måste det finnas kamrater att leka med. Det går inte att leka ensam, för barnen är det ingen lek. Leken har en stor betydelse för barnen och min slutsats är att barnen vill tillhöra en gemenskap och dela sina upplevelser med andra. Genom leken får barnen tillgång till varandras förmågor och får möjlighet att tillsammans skapa erfarenhet. Jag har delvis fått svar på mina forskningsfrågor eftersom lek är ett komplext begrepp att ge ett entydigt svar på. Leken har många bottnar och det handlar om olika perspektiv på leken. Men jag anser att jag kommit en liten bit på väg av förståelsen för leken genom min studie och den har fått mig att vilja veta mer.