?har man ingenting att göra blir man ju helt sänkt liksom?
vad vill unga vuxna med psykiskt funktionshinder ha stöd med?
Young adulthoodYouth in transitionTransition to adulthoodUnga vuxnaPsykiskt funktionshinderPsykisk problematikPsykiskt stördSysselsättningÖvergången till vuxenlivet
Syftet med studien har varit att ta reda på de idéer som unga vuxna (18-24 år) med psykiskt funktionshinder har kring hur en sysselsättningsverksamhet skulle vara uppbyggd och om det är möjligt att någon form av organiserad verksamhet kan hjälpa dem i övergången till vuxenlivet. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie. Urvalet var fem personer, tre män och två kvinnor, som har kontakt med Stockholms läns landstings öppenpsykiatriska mottagning eller Täby kommuns socialpsykiatriska enhet. Teoretiska utgångspunkter har varit symbolisk interaktionism. I studien kan utläsas att det är viktigt för gruppen unga vuxna med psykiskt funktionshinder att få möjlighet till ett socialt liv utanför hemmet. Några känner sig ensamma med sin problematik, men menar att det skulle gå lättare om de fick stöd och hjälp att ta sig vidare av någon som förstår deras problematik och kan finnas till hands när de behöver extra stöd. Ett resultat är att de unga vuxna tycker det är av vikt att få stöd med studier och arbete i övergången till vuxenlivet och att det inom dessa verksamheter finns människor som tar hänsyn till deras funktionshinder. Ytterligare ett resultat visar att de unga vuxna upplever att det är svårt att få den hjälp de behöver. Slutsatsen är att det behövs ett närmare samarbete mellan landsting och kommun, kanske i en ny organisation som skulle kunna erbjuda både medicinska och rehabiliterande åtgärder för att kunna erbjuda unga vuxna en bra verksamhet. En sådan verksamhet skulle även kunna inrymma samarbete med övriga aktörer som arbetsförmedling, försäkringskassa, gymnasium och högskola.