Ytrandefrihet kontra hets mot folkgrupp
En gränsdragning samt undersökning för hur vid Högsta domstolens bedömning är i förhållande till Europakonventionen
Av RF 2 kap. 1 § 1 st. framgår att varje medborgare är tillförsäkrad yttrandefrihet gentemot det allmänna. Yttrandefrihet innebär en rätt att i tal, skrift, bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor, vilket är en grundpelare för ett demokratiskt samhälle och fri åsiktsbildning. Rättigheten är emellertid relativ, vilket innebär att den måste vägas mot andra rättfärdigade intressen och kan endast begränsas om det tillåts i grundlag. Ett brott varigenom yttrandefriheten är begränsad är hets mot folkgrupp som regleras såväl i YGL som TF och BrB.Europakonventionens skydd för yttrandefriheten regleras i konventionens artikel 10. Överträdelser av konventionen ska rättas redan på nationell nivå, även om de ger enskilda en rätt att föra talan mot staten inför en internationell domstol. Svenska domstolar har en skyldighet att tolka Europakonventionens principer och praxis. Några grundregler i bedömningen för inskränkningar av yttrandefriheten är exempelvis att inskränkningen ska vara föreskriven i lag samt att inskränkningen ska vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Varje stat ska ha en vidsträckt frihet att själva bedöma ingreppets nödvändighet.Syftet med en lagstiftning mot hets mot folkgrupp är att undvika våldshandlingar och trakasserier med rasistiska, antisemitiska och homofobiska förtecken. Lagen stadgar att den som uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelser eller sexuell läggning i uttalande eller annat meddelande som spritts ska dömas för hets mot folkgrupp. Lagen grundar sig på alla människors lika värde och inte minst demokratin.Ett flertal rättsfall i brott för hets mot folkgrupp har uppmärksammats i både Sverige och Europa, här främst fallet mot Pastor Åke Green som i sin predikan uttalat sig missaktande mot homosexuella. Europadomstolens praxis har stadgat att uttalanden måste utgöra så kallade ?hate-speech? vilket innefattar uppmuntrande till våldshandlingar. Frågan i målet mot Green blev just om predikan utgjorde hate-speech. Även i Söderhamnsmålet fick Europadomstolens praxis och principer stor betydelse i bedömningen för om innehållet i flygblad som spritts på en skola varit hets mot folkgrupp. I flygbladen stod bland annat skrivet att homosexuella lever promiskuöst samt att de orsakat och orsakar spridning av HIV och AIDS . Ett annat mål som har haft stor betydelse för svensk praxis finner vi i NJA 1996 s 577 om bärande av symbol som förknippats med NS-rörelsen är hets mot folkgrupp.