Wilhelm Stenhammar och Den signade dag
Från uppteckning till rapsodi
AbstractIngvor Stagling: Wilhelm Stenhammar och Den signade dag. Från uppteckning till rapsodi. C-uppsats vid institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet. Vt 2001.Med utgångspunkt i Bo Wallners frågeställningar kring Stenhammars orkesterrapsodi Midvinter undersöks den folkliga koralen Den signade dag från uppteckning 1902 till rapsodi 1907, med en odaterad fyrstämmig koralsats som mellanled. Stenhammars uppteckning av Moratraditionens Den signade dag, meddelad av en ung Zornmodell, visar melodisk överensstämmelse med en tidigare (1887) och en senare uppteckning (1922) av Moratraditionen, men har en rytmiskt individuell utformning. Melodibildningen har större släktskap med en koralhandskrift från 1693 (Roslagskullahandskriften) än med 1697 och 1820 års koralböcker, vilket visar att den lokalt färgade sångtraditionen under flera sekler hållits levande vid sidan om koralböckerna. I rapsodins centrala del är koraluppteckningen tonsatt för unison kör, till ackompanjemang av orkesterns polskemotiv. Denna dualism ? spelmanslåt mot folklig koral ? bildar en rikare harmonik än den fyrstämmiga koralsatsens treklanger i grundläge. Körsatsen dateras till senast 1910 genom placeringen i Nils Anderssons koraluppteckningar från samma år.