"Vi ses i Nangijala"
sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om döden med barn som är döende
SAMMANFATTNINGBakgrundEn människa är enligt nuvarande svensk lagstiftning död då hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Döendet innebär tiden före döden, då behandling går från att vara aktiv till att vara palliativ. Hos barn som ligger inför döden växer frågorna, farhågorna samt insikterna och behovet av information och tröst är således stort. Barnets insikter om döden avgörs av dess utvecklingsnivå. Sjuksköterskans roll i arbetet med barn som är döende är betydelsefull och i samtalet finns strategier och hjälpmedel för att göra det meningsfullt för båda parter. Det är exempelvis viktigt att lyssna på barnet, att utgå från att barnet alltid har rätt och att anpassa samtalet efter barnets utvecklingsnivå. Det är även viktigt att skapa en god relation till föräldrarna, då de utgör barnets största trygghet.SyfteAtt beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om döden med barn, i åldrarna 3-12 år, som är döende.MetodDå studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om döden med barn som är döende valdes en kvalitativ metod med deskriptiv design. Sex sjuksköterskor med minst två års erfarenhet av att arbeta med barn som är döende intervjuades.ResultatSjuksköterskorna menade att barn som är döende vet om att de ska dö. En del uppgav att de inte fått några frågor om döden från något barn, medan andra ofta fick frågor. De beskrev hur barn ville skydda sina föräldrar vilket kunde resultera i att samtal om döden uteblev. Minskad ångest och oro beskrevs som vinster med samtal. Sjuksköterskorna upplevde att man inför samtal med barn som är döende kunde förbereda sig genom att inhämta kunskap och reflektera över egna föreställningar om döden. De beskrev strategier för att underlätta samtalet och berättade att de i sitt arbete kom nära familjerna och kunde ha svårt att hålla en professionell distans. Sjuksköterskorna belyste även en rad faktorer i omgivningen som kunde påverka samtalet. Samtliga underströk föräldrarnas betydande roll för och i samtalet med barn. Andra faktorer som ansågs inverka var attityder, miljö samt hjälpmedel.SlutsatsFörfattarna till föreliggande studie ser ett behov av forskning som dels kan generera riktlinjer och PM som kan underlätta i samtalet om döden med barn som är döende, och som dels kan vara till stöd då sjuksköterskor vill vägleda föräldrar att skydda sina barn genom att samtala om döden och inte genom ett undvikande av ämnet.