Vildsvin (Sus scrofa L.) i Sverige
geografisk spridning och tillväxt
En ökande vildsvinspopulation (Sus scrofa L.) i Sverige har medfört problem för samhället i form av skador på jordbruksmark och ökat antal trafikolyckor. På grund av vildsvinets ekologi och beteende är det svårinventerat. Indirekta metoder används därför ofta för att uppskatta populationen. Syftet med denna studie var att testa hypoteserna att det finns ett samband mellan avskjutning och trafikolyckor med vildsvin och att en ökad population inte behöver innebära ökad avskjutning. Två delsyften var även att undersöka vildsvinets utbredning i Sverige och om dess populationstillväxt (r) varierar mellan länen. För beräkningarna användes programmen Microsoft Excel och JMP och för att redovisa resultatet grafiskt producerades kartor i ArcMap. Resultatet av analysen uppvisade ett statistiskt signifikant samband mellan avskjutning och viltolyckor i 12 av14 län. Utbredningskartor åskådliggjorde att det år 2010 fanns vildsvin i hela Götaland och Svealand med undantag för Värmlands län. Den årliga tillväxthastigheten i avskjutning varierade mellan 0,17 ? 0,65 för länen. Det visade sambandet påvisar att både avskjutnings- och viltolycksstatistik lämpar sig till populationsuppskattning inom det observerade intervallet 0 ? 13 skjutna vildsvin per 1000 ha. Att vildsvinets utbredning begränsas norrut tros bero på ett hårdare klimat och variation i tillväxten har antagligen sin förklaring i skillnader i landskap, klimat och konkurrens om resurser.