Psykosocial motståndskraft (?resilience?) innebär att klara sig bra i samband med motgång. Det är viktigt att främja detta i unga år då utvecklingskaskader (kedjereaktioner) som följd av olika upplevelser kan påverka resten av livet. Syftet med denna studie var att undersöka hur motståndskraft uppfattas och hur det främjas i det dagliga arbetet i förskolan. Sju intervjuer med förskolepersonal genomfördes och analyserades och resultatet tyder på att begreppet i sig inte är känt men att många delar av det appliceras.

De nya styrdokumenten för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan som kommit i bruk de senaste åren har gett elever som till följd av sin utvecklingsstörning inte är behöriga att söka till ett nationellt gymnasieprogram nya möjligheter. De kan nu inte bara genomföra sin gym-nasieutbildning inom gymnasiesärskolans ramar utan kan nu även söka och antas till gymna-sieskolans introduktionsprogram. Detta är grunden till att denna studie kom till och genom-fördes.Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur lärare på gymnasiesärskolan och Introduktionspro-grammen ser på möjligheter till samverkan mellan dessa skolformer och hur det påverkar ele-vernas identitets ? och kunskapsutveckling.Teori: Studiens material är teoretiskt analyserat utifrån Perssons (1998) specialpedagogiska perspektiv, det relationella och kategoriska perspektivet. Denna modell ger specialpedagogisk koppling till lärarnas syn på samverkansmöjligheter mellan gymnasiesärskolan och Introdukt-ionsprogrammen och hur det påverkar elevernas identitets- och kunskapsutveckling inom den specialpedagogiska verksamheten som bedrivs inom gymnasiesärskolan och Introduktions-programmen.Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ studie.

Följande kvalitativa studie undersökte effekterna av hur nyanställda introduceras i deras arbete. Studien gjordes med syftet att försöka utröna vilka betydelser som introduktionens utformning kan ha för anställdas fortsatta arbetstrivsel, enligt intervjupersonerna själva. Sammanlagt sex individer, alla relativt nyanställda, deltog i en semistrukturerad individuell intervju. Dessa var från tre olika branscher, där de befintliga Introduktionsprogrammen också samlades in från. Resultaten indikerade på en samstämmighet mellan studien, de teorier och tidigare forskning som uppsatsen bygger på.

Höstterminen 2011 infördes Introduktionsprogrammen (IM) i den svenska gymnasieskolan och ersatte då Individuella programmet som var till för de elever som under sin grundskoletid inte nått behörighet att söka till ett nationellt program. IM består av fem inriktningar och kan läggas upp på olika sätt när det kommer till teoretiska ämnen, praktik och studier på de nat-ionella programmens kurser. Syftet i denna studie är att beskriva hur en gymnasieskola orga-niserar undervisningen och hur stöd och särskilt stöd utformas på IM. Den teoretiska utgångspunkten från vilket materialet belyses är Perssons (1998) modell där den specialpedagogiska verksamheten analyseras utifrån ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv. Modellen visar vilka konsekvenser olika pedagogiska och specialpedagogiska synsätt och ställningstaganden får på arbetet med elever i behov av särskilt stöd.Uppsatsen är en fallstudie gjord på en medelstor gymnasieskola.

Gymnasieskolans fem introduktionsprogram startade 2011 och ersatte det Individuella programmet. Introduktionsprogrammen erbjuds de elever som saknar formell behörighet att söka nationellt program på gymnasiet. Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad lärare på Introduktionsprogrammet anser att de behöver för kompetens. Undersökningen har skett med hjälp av sju djupintervjuer med lärare som representerar såväl kärn- som karaktärsämnen på Introduktionsprogrammet. Studiens resultat, analyserat med hjälp av Per- Eric Ellströms (1992) modell för kompetens, visar att informanterna framhäver kognitiv kompetens, såsom ämneskunskaper, för att möta de olika förkunskaper som eleverna har i respektive ämne.