Varmgångs- och tjuvbromsdetektorer
funktionsbeskrivning samt
analys av detektordata och larmhantering
I det Norra Driftsområdet finns det 18 detektorer vars huvuduppgift är att skicka ett larm, när en vagn med misstänkt varmgång och tjuvbroms passerar, för att på så sätt undvika urspårningar. För varje fel en detektor upptäcker skickas ett larm till den driftledningscentralen som ligger närmast detektorn. All data samlas i en detektordatabas där det exempelvis går att se vilken typ av larm som avgetts, vilket tågnummer och hastighet tåget hade när det passerade detektorn. För varje larm skrivs en larmrapport som fungerar som underlag för den statistik som varje månad och år presenteras i en rapport hos Banverket. I dagsläget används inte den information som detektorerna avger i samband med varje larm tillfredsställande. Det finns inget väl fungerande hanteringssystem eller återrapporteringssystem och detektorerna är väldigt ojämna i hur många gånger de larmar. Tillförlitligheten för detektorerna måste ökas vilket medför att antalet larm som inte kan konstateras måste minska. En lösning av dessa problem skulle innebära att antalet felaktiga stopp, orsakade av att detektorer larmar vid fel tillfällen, skulle minska. Syftet med detta examensarbete är att via tillgänglig detektordata visa på de fördelar som finns av att använda den information, som detektorerna avger i samband med larm, så att färre tåg med dåliga bromsar, hjul eller gångegenskaper trafikerar spåren samt att ge förslag till förbättringsåtgärder. Det är väldigt viktigt att larmen tas på allvar och att de data som detektorerna levererar faktiskt används. Ett väl fungerande hanteringssystem för detektordata är nödvändigt för att bäst ta tillvara på detektorinformationen. Det är även av stort värde att ha ett återrapporteringssystem där de åtgärder som gjorts på de larmade vagnarna rapporteras in. En fördel med att använda den information som detektorerna avger i samband med varje larm, är att underhållskostnaderna kan minska eftersom det går att övergå från ett tids- och kilometerbaserat underhåll till ett tillståndsbaserat underhåll. En annan fördel är att det går att öka underhållet på de vagnar som larmar oftare än andra, efter som det blir tydligt vilka vagnar som är överrepresenterade i statistiken. En annan fördel är att den totala stopptiden minskar om antalet ?falsklarm? minskar vilket kan göras genom en förbättrad uppföljning av detektordata. Ytterligare en fördel är att det går att identifiera de larmande vagnarna och därmed koncentrera underhållet till dessa, för att på så sätt få färre vagnar med dåliga bromsar, hjul eller gångegenskaper som trafikerar banan. Om larminformationen samlas i en databas som kopplas till ett presentationsverktyg, där det lätt går att exempelvis ta fram önskad data och generera statistik, kommer arbetsbelastningen och antalet felkällor att minska. Detta leder i sin tur till att statistiken blir mer tillförlitlig. För att detektorernas funktion ska bli mer tillförlitlig är det nödvändigt att även de larm som inte kan konstateras följs upp och analyseras.