Värmebehandlat trä ur ett produktperspektiv
I Norrbotten produceras tall, gran och björk, vilka den senaste tiden har
stått inför en hård konkurrens, eftersom träslagen är ljusa till färgen och
därför blivit omoderna. I Finland finns en teknik som genom att
värmebehandla virke i upphettad ånga, förändrar egenskaperna hos virket, som
t.ex. dess färg, dimensionsstabilitet och beständighet. Då infinner sig
frågan om våra träslag, med förändrade egenskaper, kan konkurrera med
importerat ädelträ, impregnerat trä och de svenska mörka träslagen som ek
och valnöt?
Uppdraget är att ta reda på hur man producerar värmebehandlat trä (VBT). Är
det ett ämne för produktutveckling och hur står det sig i konkurrensen? Vad
har det för för- och nackdelar? Vad behöver man veta om man vill starta
tillverkning? Finns det erfarenheter från långtidsanvändning? Hur ser
prisbilden ut idag? Till sist, finns det ett intresse bland träförädlande
företag i Tornedalen att starta med tillverkning med denna, förhoppningsvis
från Norrbotten, förädlade råvara?
Rapporten börjar med att presentera de tekniker som används för att
producera värme-behandlat trä. Därefter redovisas hur den teknik fungerar
som har utvecklats i Finland. Vad behöver man tänka på vid tillverkning?
Grovt sammanfattat får man vara lite försiktgare vid själva hanteringen.
Mindre förvridning av virket sker i processen, men man får se upp för
sprickbildning. En dyrare torkprocess kompenseras delvis av mindre
energiåtgång vid sågning och hyvling. Beakta spånet som bildas och håll
verktygen vassa.
Alla träslag kan värmebehandlas. Träet får en mörkare färg, med stigande
behandlings-temperatur och färgen blir genomgående i träet. Fuktkvoten
minskar kraftigt och så även innehållet i träet som kåda och andra
extraktivämnen. Beständigheten och dimensionsstabiliteten ökar och
konduktiviteten, vikten, böjhållfastheten, E-modulen och hårdheten minskar.
Slaghållfastheten minskar betydligt jämfört med icke behandlat trä. En
upplärningsperiod behövs, då man kvalitetskontrollerar virket och utvärderar
resultatet för att lära sig hur träet reagerar och veta vad som levereras
till kund. Samtidigt som denna lärprocess pågår hos sågen, kan virket med
fördel levereras till intresserade snickeriera, som även de får öva och
pröva på hur VBT bör hanteras.
SWOT-analyser jämför VBT:s styrkor och svagheter med några utvalda
konkurrenter som icke VBT, impregnerat trä och ett importerat mörkt träslag
teak. Resultatet visar att de alla har olika styrkor och svagheter. Inget
material är helt överlägset ett annat. Man får snarare välja rätt material
till rätt applikation.
Information om handhavande av VBT och rekommendationer lämnas i rapporten,
vilka berör sågverk och snickerier som är intresserad att starta verksamhet
med VBT. Några erfarenheter från långtidsanvändning med ytbehandling har
tagits med. Det är viktigt att hitta rätt ytbehandling för rätt applikation
och värmebehandling, så att långa underhållsintervaller erhålls. Marknads
och prisläget idag belyses kort, för att därefter gå in på befintliga
produkter och förslag till nya produkter i VBT.
Intervjuer med 14 snickerier i Tornedalen har utförts för att djupgående
informera dem om VBT och ta reda på deras inställning till materialet. Bland
snickerierna finns ett intresse och en försiktig optimism. De kommer att
utveckla produkter om kunderna efterfrågar det.
VBT är relativt nytt på svenska marknaden och därför behövs ytterligare
forskning och tester riktat mot produktifiering. En uppräkning över områden
där det behövs ytterligare studier finns med. Vid en större introduktion och
om försäljningen av produkter startar på allvar, behöver information ges
till flera olika led om hur VBT ska hanteras. Det är viktigt att rätt
information sprids direkt, så inte VBT får dåligt rykte pga. okunskap. En
strategi för rätt introduktion på svenska marknaden kan behövas.
Slutligen har VBT en egen nisch bland konkurrenterna. Det har många fördelar
och en del nackdelar, som behöver specifik forskning. Med rätt information
och gärna med spännande ny design kan materialet marknadsmässigt värderas
som ett till ben att stå på, för sågverk och snickerier.