Varje sanning behöver en förespråkare
Forskares syn på kvinnors våld mot män som ett (icke) problem
Uppsatsen bygger på fyra intervjuer; tre med forskare som studerat relationsvåld och en intervju med en forskare i ledande position. Utgångspunkten i uppsatsen är att diskutera vilka faktorer som bidrar till att ett fenomen klassas som ett samhällsproblem och därigenom blir mer utforskat. Jag har valt att använda mig av exemplet relationsforskning och vill ta reda på vad forskare anser är orsakerna till att forskare i allmänhet har valt att se mäns våld mot kvinnor i nära relationer i Sverige som ett samhällsproblem och därmed bidragit till bredare forskning inom ämnet samtidigt som ämnet kvinnors våld mot män i nära relationer hittills förblivit relativt outforskat. Jag har valt att analysera materialet från intervjuerna utifrån två olika teoretiska perspektiv. Den ena perspektivet är det objektivistiska synsättet som menar att ett samhällsproblem uppkommer utifrån faktiska missförhållanden i samhället. Det andra perspektivet, det socialkonstruktivistiska perspektivet, menar att samhällsproblem uppstår genom kollektiva definitionsprocesser. Resultatet av uppsatsen visar att det finns både objektivisktiska och socialkonstruktivistiska orsaker till varför ämnet mäns våld mot kvinnor är mycket utforskat samtidigt som ämnet kvinnors våld mot män är så outforskat i Sverige. De socialkonstruktivistiska faktorerna som redovisas är starka ideologiska faktorer som motverkat att det bedrivs forskning om kvinnors våld mot män i nära relationer. Dessa ideologier har menat att om man diskuterar kvinnors våld mot män i nära relationer försvinner fokus från mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Forskarna menar också att dessa ideologier har haft starka ledarfigurer, som Becker kallar för moraliska entreprenörer, som har gjort att mäns våld mot kvinnor kommit att betraktas som ett samhällsproblem. De säger att det inte finns några sådana moraliska entreprenörer för kvinnors våld mot män. Intervjupersonerna menar också på att det starka viktimologiska tänket har påverkat relationsforskningen. Detta då män ses som förövare och är förknippade med styrka medan kvinnor förknippas med offerskap och svaghet. Våra föreställningar gör det svårt att se fenomen som vänder på dessa dikotomier som samhällsproblem. Forskarna tar även upp att det inte finns någon efterfrågan på regeringsnivå för forskning om kvinnors våld mot män i nära relationer och att det också är en bidragande faktor till att forskare inte har studerat området. Intervjupersonerna menar också att anledningen till att kvinnors våld mot män är outforskat i Sverige beror på att ämnet, utifrån ett objektivt sätt, inte är ett faktiskt problem. De menar att det är färre män än kvinnor som utsätts för relationsvåld och det relationsvåld som män utsätts för är oftast lindrigare i relation till mäns våld mot kvinnor.