Varaktig fred- En jämställdhetsfråga! En kvalitativ studie av säkerhetsrådsresolution 1325s effekter, säkerhetsrådets genusblindhet, samt betydelsen av legalstrategi ur ett feministiskt perspektiv
I oktober år 2000 antog FNs säkerhetsråd den första resolutionen där kvinnor ses som aktörer för fred och inte bara som offer för konflikt. Eftersom 1325 är en resolution antagen i säkerhetsrådet, är den juridiskt bindande för alla FNs medlemsstater.
Mitt övergripande syfte med denna uppsats är att belysa vikten av att samhällets olika nivåer, från absoluta toppnivå till gräsrotsnivå, samarbetar för att resolutioner från FNs säkerhetsråd, framförallt när det gäller så kallade mjuka frågor, skall uppmärksammas och bli framgångsrika.
Mer specifikt är mitt syfte att studera effekterna av resolution 1325. För att göra detta har jag intervjuat åtta representanter för olika kvinnoorganisationer, som representerar gräsrotsnivån, sex i Stockholm och två i New York. Dessutom har jag hämtat information från dokument från FNs generalsekreterare, säkerhetsrådet och Sveriges regering, som representerar toppnivåer i samhället. För att belysa att avsaknaden av en ny resolution om kvinnor, fred och säkerhet beror på säkerhetsrådets genusblindhet, använder jag mig av ett feministiskt teoretiskt perspektiv. Dessutom relaterar jag avsaknaden av en ny resolution till begreppet legalstrategi. Resultatet av denna uppsats är, för det första, att man bara delvis kan skylla avsaknaden av en ny resolution på säkerhetsrådet. Det är också resultatet av en vald strategi från kvinnoorganisationernas sida. För det andra, är resultatet av min uppsats att de effekter man nu ser i samhället av resolution 1325 har uppnåtts tack vare det arbete som kvinnorganisationer har utfört sedan år 2000. Kvinnoorganisationerna har tagit resolution 1325, från toppnivåerna ner till gräsrotsnivåerna och spridit information och kunskap om den. Sedan har man tagit upp resolution 1325 till toppnivå igen genom att ställa krav om förändring hos de nationella makthavarna.