Var försvann personalen?
En fallstudie om rektorers upplevelse av sitt HR-arbete
I debatten om den svenska skolans försämrade resultat lyser forskning och diskussion om rektorers HR-arbete med sin frånvaro. Syftet med denna fallstudie var därför att skapa förståelse för hur rektorer ser på sitt HR-arbete. Detta angreps utifrån tre olika infallsvinklar, rektorernas upplevelse av; vilken plats HR har i det övergripande uppdraget, vilket handlingsutrymme de har i HR-frågor samt den egna HR-kompetensen. Detta undersöktes i två steg: inledningsvis gjordes en kartläggning av rektorernas organisatoriska HR-kontext med hjälp av dokument från kommun och förvaltning och i steg två genomfördes intervjuer med rektorer. Intervjuerna behandlade sju olika HR-områden och analyserades därefter utifrån syftet och frågeställningarna. Slutsatser som drogs utifrån studien är att vilken plats HR-arbetet får är beroende av hur varje individuell rektor definierar sitt huvudsakliga uppdrag. Detta medför att uppdelningen av HR-arbetet mellan förvaltning och rektor blir otydlig vilket tolkas som en brist i det mål- och resultatstyrda skolsystemet. Vidare konstaterades det att handlingsutrymmet styrs av både externa och interna faktorer och att rektors upplevda HR-kompetens är avgörande för handlingsutrymmets begränsningar. Slutligen konstaterades att rektor är den som förväntas veta när det är dags att söka stöd från förvaltningen i HR-frågor och därmed är den som avgör om kompetensen är tillräcklig eller ej. Studien har kastat ljus över en ny aspekt av den svenska skolans försämrade resultat och har därmed öppnat dörrar för mer djuplodad och differentierad forskning om rektorers HR-arbete och dess relation till det nationella respektive kommunala rektorsuppdraget.