Valet mellan MRT och DT vid carotisstenos
En litteraturstudie
Vid diagnostisering av halskärlsstenos återfinns olika preferenser på metoder från sjukhus till sjukhus. Denna studie hade som mål att undersöka vilken av dessa två modaliteter, MRT och DT, som hade mest vetenskapligt stöd för diagnostiseringen av halskärlsstenos. Syftet med studien var att via en evidensbaserad systematisk litteraturöversikt försöka framhäva vilken av de två modaliteterna som är optimal för att diagnostisera halskärlsstenos. Litteraturöversikten utgick ifrån en framställd frågeställning efter förstahandsgranskning av relevanta artiklar; Vilken modalitet är mest tillförlitlig gällande diagnostiseringen av carotisstenos? Litteratursökningen genomfördes och fann 11 artiklar efter granskning som passade för den utsatta frågeställningen. Resultatet av hela studien visade att kontrastförstärkt magnetresonanstomografi var den modalitet som genererar minst feldiagnostiseringar. Vid kontraindikationer för kontrastmedel framstår magnetresonanstomografi utan intravenös tillförsel av kontrastmedel som en metod i klass med datortomografin.