Vakt vid Riksgränsen och Kiruna
den militära närvaron i Kiruna- och Riksgränsenområdet före, under och efter andra världskriget
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den svenska militära närvaron i Riksgränsen/Kirunaområdet såg ut före, under och efter andra världskriget samt att undersöka varför den militära närvaron såg ut som den gjorde under nämnda period. Tyngdpunkten i uppsatsen ligger på att förklara den svenska militära närvaron i Riksgränsen/Kirunaområdet utifrån stormakternas militärpolitiska strategier och förutsättningar. Frågeställningarna i uppsatsen syftar till att besvara frågan: hur såg den svenska militära närvaron ut i Riksgränsen/Kirunaområdet före, under och efter andra världskriget, samt att besvara frågan: varför såg den ut som den gjorde? Metoden som används är kvalitativa litteraturstudier och den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen utgår från den hermeneutiska teorin. Fram till tyskarnas invasion av Norge den 9 april 1940 fanns ingen svensk militär närvaro vid Riksgränsen eller i Kiruna. Anledningarna till detta var flera. Främst berodde det på att efter första världskriget nedrustade Sverige kraftigt på grund av det rådande säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet. En annan faktor var att det rent militärtekniskt var svårt att föra ett anfallskrig i norra Norrland under mellankrigstiden. Detta beroende på att det är kallt och snörikt i området under vintern. Vidare fanns det få vägar. Attacker med luftlandsatta styrkor började bli tekniskt och taktiskt möjligt först under andra världskriget och militära översnöfordon började nyttjas först efter andra världskriget. Efter tyskarnas invasion av Norge den 9 april 1940 kunde det från Sveriges håll inte uteslutas att de våghalsiga tyskarna skulle fortsätta sin framryckning även mot malmfälten. Därför skickades i all hast närmsta tillgängliga militära förband till Riksgränsen och Kiruna. Svenska militära styrkor blev kvar vid Riksgränsen och Kiruna under hela andra världskriget. En av anledningarna till att Sverige behöll militära styrkor vid Riksgränsen och i Kiruna var att hävda sin neutralitet. Efter andra världskriget permanentades den svenska militära närvaron i Riksgränsen/Kirunaområdet via bildandet av Arméns Jägarskola som förlades till Kiruna. Detta berodde på framförallt det kalla krigets intåg samt de tekniska framsteg som ökade hotbilden mot malmfälten.