Våga tala med barn om döden! Sjuksköterskans bemötande och erfarenhet av cancersjuka barns frågor om döden
Barns tankar om döden är olika beroende på deras mognadsnivå. I arbetet har
familjen betraktats som kontext och det cancersjuka barnet som klient i
sjuksköterskans bemötande av svåra frågor om döden. Syftet var att beskriva
sjuksköterskans kliniska erfarenheter som kan vara vägledande vid bemötande av
cancersjuka barns frågor om döendet och döden. Frågeställningarna var "Vilka
förutsättningar påverkar sjuksköterskans möjlighet att tala med barn om
döden?", ?Hur bemöter sjuksköterskan barnets frågor om döendet/döden?? och "Hur
utvecklas sjuksköterskan i sin yrkesroll i omvårdnaden av cancersjuka barn?" Vi
använde oss av litteraturgranskning som metod p.g.a. begränsat antal verksamma
sjuksköterskor inom barnonkologi i Blekinge. Studien grundade sig mestadels på
kvalitativa ansatser. I resultatet framkom att observationer av barn på
onkologiavdelningar visade att öppen och tydlig kommunikation är viktigt vid
bemötande av frågor om döden som tas upp av barnet själv. Det finns ett flertal
specifika strategier som
kan vara till hjälp vid bemötandet. Medvetenhet om vård av cancersjuka barn
erhålls av sjuksköterskan genom en anpassningsprocess. Att sjuksköterskan
förklarar död och sjukdom öppet, direkt och sanningsenligt utan omskrivningar
tror vi är en väldigt viktig del i omhändertagandet av ett cancersjukt barn som
har funderingar om döden. Vi anser att det är av betydelse att som
sjuksköterskor lära oss att vi inte har några definitiva svar att ge barnen, vi
kan inte heller lära oss att ge de exakt rätta svaren. Konsten är att våga
samtala, våga möta barnens frågor.