Utvecklingspotentialer i Björkdals anrikningsprocess
Examensarbete Björkdalsgruvan Hösten 2012
Den här studien utredde utvecklingspotentialer i Björkdals anrikningsprocess med inriktning på flotationsprocesserna, vilka utforskades i syfte att ta reda på i vilken utsträckning de skulle kunna bidra till högre och jämnare guldutbyte genom anpassade parameterval. För att beskriva i vilka flöden guldet fördelades i dagsläget uppställdes en materialbalans. Material provtogs, provbereddes och analyserades med avseende på guldhalten. Provtagningsmetoden grab sampling användes och materialprover från sju provtagningstillfällen under dagen slogs ihop och bildade ett prov. Provstorlekarna baserades på empiri men kontrollerades med Gy´s provtagningsformel. Provtagningarna utfördes under tre dagar och resultaten sammanställdes i tre materialbalanser, varav en fraktionerad balans. Pulpflödet, solidflödet och guldflödet dokumenterades i materialbalanserna. Brister i form av obalans mellan inflöden och utflöden korrigerades med en metod för balansering av materialflöden. De balanserade mätvärdena användes sedan i analysen och dokumentationen. I Björkdalsgruvan uppmättes pH i flotationsprocessen. Uppehållstiderna för flödet genom flotationsanläggningen beräknades ur materialbalansen. Reagenstillsatserna registrerades och skalades ned till laboratorieförhållanden. Konditionering ingick inte i processen. I flotationsexperimenten vid Mineraltekniklaboratoriet, Luleå Tekniska Universitet, undersöktes inverkan av påverkbara parametrar på guldutbytet. Följande parametrar ingick i experimenten: pH, flotationtid, kornstorlek, konditioneringstid samt reagenstillsatser. Förhållandena i Björkdalsgruvan skalades ned till att motsvara förhållandena i flotationscellerna RÅ0 och RÅ1-3. För experimenten provtogs material från flödet RÅ0 Ingående samt från flödet Flotation Ingående. Materialproverna från flödet Flotation Ingående ersatte flödet RÅ1-3 Ingående för att efterlikna förhållandena i RÅ1-3-cellen. Den här förenklingen motiverades av praktiska provtagningsförhållanden. Resultaten visade att det är möjligt att uppnå högre guldutbyte genom att anpassa pH, uppehållstid och kornstorlek. Guldutbytet visades vara oberoende av konditioneringstiden. Experiment med reagensmängd som parameter indikerade att högre reagensmängder ger ett snabbare flotationsförlopp i inledningsskedet. I rapporten sammanfattades grafiskt mätresultat från materialbalans och flotationsexperiment för att ge bästa möjliga översikt av beroendena mellan parametrar och guldutbyten. Experimenten visade att högre guldutbyte ger lägre guldhalt. Därför är en avvägning mellan guldutbyte och guldhalt viktig att beakta. Ojämnheter i guldutbytet kan kopplas till de geologiska förhållandena. I rapporten dokumenterades tydliga slutsatser.