Utvecklingen av svensk koncernredovisningspraxis från 1992 och framåt
Bakgrund: Svensk koncernredovisningspraxis har genomgått mycket stora förändringar under 1900-talet. Från att inte ha reglerats alls, har utvecklingen gått mot allt fler lagar, rekommendationer och standarder som givit ramar för koncernredovisningen. Sveriges inträde i EU har resulterat i införandet av IAS/IFRS år 2005. Syfte: Undersökningens syfte är att beskriva hur svensk koncernredovisningspraxis har utvecklats från 1992 till 2003 med avseende på börsnoterade företag samt även att förklara vilka faktorer som har haft betydelse för utvecklingen. Vidare avser undersökningen att förklara hur företagen kommer att behöva anpassa sig till IAS/IFRS och vilka konsekvenser detta kan tänkas föra med sig. Avgränsningar: Studien omfattar endast koncernredovisningspraxis från 1992 och framåt. Endast svenska koncerner, vilka inte är bank- eller försäkringsföretag, och vars moderföretag är noterade på Stockholmsbörsens A-lista samt Attract 40- lista, har undersökts. Genomförande: Det empiriska materialet grundar sig främst på studier av årsredovisningar, tidigare praxisundersökningar samt intervjuer. Resultat: Tidsstudien visar att praxis oftast följer redovisningsregler. Vissa områden inom koncernredovisningen har inte förändrats nämnvärt, medan andra genomlevt omfattande förändringar, som bland annat märks i övergången från försiktighetsprincipen till redovisning enligt en rättvisandebild. Anpassningen till EU i svenska lagar och rekommendationer är den främsta orsaken till förändringarna. Det kan även konstateras, att ett enhetsperspektiv alltmer vunnit genomslag i praxis. För att anpassa sig till IAS/IFRS måste företagen bland annat redovisa till verkliga värden och ge ut ytterligare information, vilket resulterar i redovisning enligt en mer rättvisande bild. Exemplet TeliaSonera visar främst på effekter på balansräkningen med konsekvenser för soliditet och räntabilitet.