Utvecklas elevernas problemlösningsförmåga med hjälp av interaktion och artefakter?
Genom att peka på de svårigheter som eleverna möter när de löser tre uppgifter av problemlösningskaraktär vill jag undersöka om elevernas problemlösningsförmåga utvecklas med interaktion och artefakter. Uppgifterna ställer till problem av olika slag både för enskilda elever och hela gruppen. Problemen för med sig att det uppstår ett hinder, ett brott i lösningsprocessen, som eleven/eleverna behöver hjälp med att komma över. Uteblir hjälpen hindras eleven/eleverna från att nå en korrekt lösning. När gruppen kommunicerar uppstår ett unikt växelspel som styr och påverkar gruppmedlemmarna. Med hjälp av interaktion, kommunikativa och fysiska artefakter kan man förmedla den kunskap som finns hos eleverna i gruppen och hos observatören. Medierande redskap, språk och artefakt, hjälper eleverna över hindren mot en korrekt lösning. En utveckling av problemlösningsförmågan är dock inte lika med en korrekt lösning. De är svårt att som observatör bedöma alla bidrag som gruppen ger och avgöra om en utveckling har skett hos varje elev. Däremot kan man misstänka att en utveckling har ägt rum hos några av eleverna i observationerna. I början av lösningsprocessen förstår de inte alls men i slutet vill de spontant redogöra för sin nya förståelse.