Utvärdering av möjligheten att använda fotobaserad skanning för deformationsmätningar
Geodetiska deformationsmätningar utförs med antingen punktbaserade metoder som t.ex. mätning med totalstation, avvägningsinstrument och GNSS-mottagare eller ytbaserat med exempelvis terrester laserskanning (TLS). I den här rapporten föreslås ett nytt, billigare, alternativ för ytbaserad mätning av deformationer som sedan utvärderas och jämförs med TLS. Den nya metoden kallas fotobaserad skanning (FBS) och baseras på digital bildmatchning genom vilken tredimensionella punktmoln kan skapas. Deformationer simulerades på ett testobjekt (en spånskiva) som sedan mättes in med både FBS och TLS. För FBS användes en digitalkamera Nikon D7000 och för TLS en laserskanner Leica ScanStation C10. Efterbehandling av data skedde i programvarorna PhotoModeler Scanner och Leica Cyclone 7.3. Plan anpassades till punktmolnen och deformationerna analyserades. Resultaten för FBS i den här studien stämmer bra överrens med en del tidigare studier. I det andra experimentet (FBS2) är avvikelserna från de kända deformationerna är mindre än 5 mm och hypotesprövning från visar att alla utom en av de simulerade deformationerna kan upptäckas. TLS presterade dock ännu bättre, alla avvikelser är mindre än 1 mm och enligt hypotesprövningen kan alla deformationer upptäckas. För att få FBS att ge bäst resultat finns dock vissa faktorer som behöver tas hänsyn till, den viktigaste bedöms i denna studie vara kamerans riktning mot objektet. Avslutningsvis kan det konstateras att FBS har stor potential inom deformationsmätning men att vidare studier krävs för att utreda en del frågor.