Utvärdering av LKAB
s säkerhetsarbete
Gruvarbete är förknippat med risker och för att kunna bedriva verksamhet
under jord på ett effektivt sätt är det viktigt med ett system för att
hantera dessa risker. Den tekniska utvecklingen i form av automation och
datorisering har lett till stora förbättringar inom den fysiska
arbetsmiljön. Gruvarbete är idag inte mer riskfyllt än andra tunga
industrier. LKAB är en högteknologisk mineralkoncern och världsledande
producent av förädlade järnmalmsprodukter för stålindustrin. De kan
konkurrera med dagbrott genom storskalig brytning och avancerad
processtyrning. Målet med detta examensarbete är att ge en tydlig bild av
hur LKAB arbetar med säkerhetsfrågor idag och hur olika ledningsnivåer ser
på säkerhet och säkerhetsarbete. För att göra detta har intervjuer
genomförts med personal från företagshälsovården och chefer på olika nivåer
inom brytningen i Kiruna och Malmberget. Anledningen till att
företagshälsovården valts är att den ses som en expertresurs inom
arbetsmiljö och säkerhet. För att få en bild av vilka risker som finns vid
brytning har arbetsmiljön i gruvan observerats. Utöver detta har
ämnesspecifik litteratur och LKAB:s dokument inom säkerhet studerats.
I gruvan råder det varierade arbetsförhållanden mellan olika arbetsplatser
och generellt är stationära arbetsplatser bättre anpassade till människans
förutsättningar än tillfälliga. Det finns många risker i denna verksamhet
och inträffar det något så kan det få allvarliga konsekvenser. De största
riskerna är fallande sten, tung trafik och hårt trafikerade vägar, fall
från hög höjd samt tidvis en hög stressnivå. Andra betydande risker är
spränggaser och då främst kolmonoxid, dieselavgaser, damm,
belastningsskador för maskinförare, otillräcklig eller bländande belysning
samt hörselskadligt eller kommunikationsstörande buller. De aktiviteter som
vid intervjuerna pekats ut som centrala i LKAB:s säkerhetsarbete är
skyddsronder, tillbudsrapportering och Säkerheten först. Vid skyddsronderna
studeras avvikelser och skador på maskiner och i den fysiska miljön.
Tillbudsrapporteringen består av att händelser eller förhållanden som
skulle kunna leda till olyckor ska rapporteras in som tillbud. Säkerheten
först kallas det pågående arbetet för att minska antalet olycksfall genom
förändrade beteenden och attityder till säkerhet.
Utifrån intervjuerna har tre återkommande teman identifierats som centrala
i säkerhetsarbetet. Dessa är individens ansvar, linjechefens roll samt
förhållandet mellan produktion och säkerhet. Genom att Säkerheten först
fokuserar på individers beteende och att 9 av 10 olyckor beror på beteende
innebär i förlängningen att ansvaret för säkerheten läggs på individen. Det
här kan leda till att individer tar ett större ansvar för säkerheten och
att olycksfallen minskar. Men det kan också sända ut signaler om att
ledningen frånsäger sig ansvaret. Om individer upplever att det är upp till
dem själva hur arbetet utförs kan de välja att arbeta på ett osäkert sätt
och i detta fall minskas inte antalet olycksfall. Linjechefen är i många
avseenden en nyckelperson i LKAB:s säkerhetsarbete och därför är det
viktigt att han/hon är medveten om sin roll som förebild och normsättare.
Exempelvis är chefens engagemang avgörande för hur flitiga avdelningar är
på att rapportera tillbud. Från olika nivåer i organisationen kommer det
signaler om att produktionen går före säkerheten och det gäller att hitta
en balans mellan dessa för att kunna minska olycksfallen. Säkerhet måste få
samma prioritet som produktion och för att nå dit krävs det att
säkerhetsfrågor behandlas med samma kraft som produktionsfrågor. Dessa tre
centrala teman i säkerhetsarbetet måste beaktas och finnas med i
diskussioner om säkerhet för att Säkerheten först ska lyckas minska
olycksfallen.