Utvärdering av DGT-tekniken (Diffusive Gradients in Thin film) samt jämförelse mellan DGT-tekniken och ultrafiltrering
Rapporten baseras på genomförd litteraturstudie samt provtagningar som genomfördes i Kamlungeforsen, nära utloppet på Kalixälven i norra Sverige under första halvåret 2002. Proven togs dels med hjälp av DGT-tekniken och dels med ultrafiltrering för att bestämma koncentrationen av lösta element. Metallspeciering innebär att man tar reda på i vilken fas spårmetallerna befinner sig i ? lösta joner och komplex, kolloider eller partiklar. Många spårmetaller är viktiga för liv, men kan också fungera som gifter beroende på koncentrationen. En av anledningarna till att man vill göra en speciering är den samverkan som finns mellan metaller och organismer eftersom biotillgängligheten för spårmetaller är relaterad till deras specifika kemiska form. Information om metallers speciering, som man erhåller med tidigare metoder, kan påverkas av okontrollerade förändringar av till exempel temperatur, tryck och pH under uppsamling, förvaring och behandling av prov. Många metoder kräver dessutom en tillsättning av en reagens i provet som gör metallspecieringen mätbar. För att minimera dessa problem är det önskvärt att utveckla metoder för att kunna mäta metallspecieringen på plats. En in-situ teknik, som kallas DGT (Diffusive Gradients in Thin film), har testats i olika medier såsom sötvatten, havsvatten, sediment och porvatten i jord. DGT-tekniken har flera fördelar över andra tekniker som har föreslagits för att mäta spårmetaller i naturliga vatten. Dessa är: ? Provtagaren är lättanvänd ? Den kan skaffa information om de uppmätta species genom att variera tjockleken och porstorleken på diffusionsgellagret ? Den koncentrerar element in-situ ? Många spårmetaller kan mätas på samma gång ? Den ger tidsmässiga medelkoncentrationer under perioden då proven tas. Följande slutsatser kunde dras ur denna studie: ? Totalhalterna > DGT-koncentrationerna för de flesta elementen. DGT-enheten uppvisar en något högre halt än totalhalten för kalcium, magnesium och barium under vårfloden. En förklaring kan vara att DGT- tekniken inte är tillämpbar i den nuvarande formen i jonsvaga vatten, vilken Kalixälven tillhör vid denna tid på året. Järn och aluminium uppvisar klart att den partikelbundna fraktionen inte diffunderade in i DGT-enheten. Mangankoncentrationen för DGT-provtagaren ligger speciellt i början på maj mycket över totalhalten. Detta kan bero på att DGT-hållaren integrerar under en vecka medan totalhalten är ett ögonblicksvärde. Manganhalten varierar kraftigt under maximal vårflod. ? Ultrafiltrerade halterna < dgt-koncentrationerna för alla element den mest troliga orsaken är att ultrafiltreringen inte fungerar tillfredsställande. man har funnit att positivt laddade joner samlas ovanpå filtreringsmembranet. därför så kommer inte alla lösta positiva joner med vid analys. tidigare har man trott att detta främst påverkade huvudelementen, kalcium och magnesium, men denna studie visar att det även gäller för spårmetallerna.