Utemiljöns betydelse inom demensvården
en studie ur personalens perspektiv
Syftet med studien var att utifrån personalens beskrivning presentera hur utemiljön stimulerar personer med demenssjukdom och hur den används i vardagen. Studien är både erfarenhetsbaserad genom intervjuer med personal och forskningsbaserad genom litteratur. Bakgrundskapitlet beskriver bland annat om utemiljöns utformning och vilken betydelse utemiljön har för personer med demenssjukdom. I metoden beskrivs om vilket tillvägagångssätt som har används för att få svar på studiens syfte och frågeställningar. I analysdelen beskrivs personalens erfarenheter och synpunkter av utemiljön och betydelsen av sinnesstimulering hos personer med demenssjukdom. Undersökningen visar att personalen anpassar utemiljöns utformning efter individens förutsättningar och behov samt att de olika aktiviteterna anpassas efter den enskilda personen. Frisk luft, fågelkvitter, vatten och doften av blommor är viktiga inslag som används för att stimulera sinnena och fantasin hos personerna med demens. Miljön har en stor inverkan i deras vardag då utemiljön innehåller olika stimuli och saker som personen känner igen från sitt tidigare liv.