Ungdomars Arbetskraftsutbud
En simulering av en skatte- och bidragsreforms effekt på ungdomars arbetstimmar
I syftet att undersöka hur en skatte- och bidragsreform kan tänkas påverka utbudet av arbetskraft för ungdomar, modelleras en Discrete Choice nyttofunktion, där valet av antalet arbetstimmar begränsas till fem olika arbetstimmarsklasser. Modellen tar hänsyn till icke-linjära skatter och icke-konvexa budgetkurvor. I nyttomaximeringen tas även hänsyn till valet av socialbidrag. För att se effekten på ungdomarnas arbetstimmar används mikrosimuleringsmodellen FASIT som innehåller databaser över inkomster, skatte- och transfereringssystem. Finans- och Socialdepartementen använder modellen för att se reformers eventuella effekter på specifika grupper i samhället.Skattereformen innebär en höjning av grundavdraget och bidragsreformen en sänkning av socialbidraget. Syftet med reformerna är att öka inkomstdifferensen mellan att inte arbeta och att arbeta och därmed öka incitamenten till att vilja arbeta för ungdomar. För att kunna motivera en sådan reform, ska den inte försämra statens finanser, utan helst vara självfinansierad.Resultaten visar att en skatte- och bidragsreform av detta slag inte ökar ungdomarnas arbetstimmar signifikant. Däremot kommer användandet av socialbidrag minska med över 90 %, även om inte många ungdomar levde på socialbidrag innan reformen. För staten innebär en sådan här reform att både skatteinkomsterna minskar, p.g.a. grundavdragshöjningen och bidragsutgifterna minskar, till följd av mindre socialbidragsutbetalningar. Däremot, kommer inkomsterna att minska mer än utgifterna, så det blir svårt att berättiga reformen.