Tyresö gymnasium, en restaurering.
Restaurering handlar om att spara något av det existerande och använda sig av det, om det så är en struktur, ett minne, en detalj eller den inre luftmassan. Frågan är varför man i vissa fall sparar en träbit från 1700-talet som är sned och sliten, när man skulle kunna byta ut den till en rak istället, men måla den i samma kulör. Det är alltså någonting i just den slitna träbiten som förmedlar något till oss. Kanske en känsla av att vi är del av en historia och ett sammanhang. I projekt som handlar om restaurering jobbar arkitekten med just hanteringen av historia men också skapandet av framtiden. Det är precis det som är kittlande, som Hidemark så bra formulerar det; ?...det förflutna finns ständigt i det närvarande, och tillsammans med nuet finns det på samma sätt i framtiden.?Synen på varje byggnad och varje restaurering som unik har på riktigt vuxit fram under 1900-talet. Sigurd Curman började formulera tankar kring att bevara ?tecken på historia? i en byggnad, som man kan kalla för patina, just för att den hade något, inte för att det inte fanns resurser till att putsa till den. Dessa idéer har fortsatt utvecklats och nådde sin höjdpunkt med Ove Hidemarks tankar om hur han ser på byggnader som att de alla har sin personlighet. Att sedan gestalta något som arkitekt i byggnaden, men samtidigt ha kvar respekten för objektets patina och tidigare liv, leder till att det enda rättvisa gentemot byggnaden blir att inte härma eller försöka kopiera utan skapa något som kan tala med det gamla och samexistera arkitektoniskt. Exempel på detta ser vi också i Neues museum genom Chipperfields arbete med ytorna och sin lågmälda komplettering av dem, på Skokloster slott genom Hidemarks respekt för alla tiders tillägg och de existerande och tillagda materialens relation, Lacaton & Vassals beslut om att låta en park vara som den är och Rachel Whitereads bevarande av en byggnads minne genom ett avgjutet inre av den. Arkitektens roll i ett restaureringsarbete blir att gå till objektet eller platsen och först och främst titta. Se vad som finns och formulera det genom ord, text, bild, skiss ritning etc. Genom att göra urvalet och gestalta det existerande tar arkitekten ställning och säger något om värdet på dessa ting. Det är ett maktutövande, rent ut sagt, att bestämma vad som är av värde att gestalta eller inte, men också vad som är av värde att låta leva vidare in i framtiden.Tyresö gymnasium är byggd i två etapper, 1978 respektive 1981. Vår uppgift från Arkitekturskolan innehåller ett program på 1500 kvm bostäder vilket man kan välja att lägga i gymnasiet då skolan ändå ska flytta från sina alltför stora lokaler. Denna linje har jag valt och min utgångspunkt är att utgå ifrån det som finns och bevara det så långt det går och att med enkla medel transformera en skola till bostäder. Jag vill testa min tes om att ett hem med tecken från vad det en gång varit är ett mer trivsamt hem än ett helt spår- och historielöst hem. Min metod är helt och hållet inspirerat av Ove Hidemark där jag försökt känna in byggnaden och undersöka den så mycket som det går. Jag har åkt dit och dokumenterat genom skiss, ritning och foto sådant som jag bedömt är av hög rumslig kvalité. Dessa stora och små delar av byggnaden har blivit min utgångspunkt för skapandet av de nya bostäderna. Jag har försökt rita bostäderna kring dessa delar så att varje lägenhet får sin speciella detalj som påminner om en tid som varit. Spår som symboler av historia.