Tro och vetande
en studie av filosofiska svar på trons
sanningsanspråk
Under 1900-talets första hälft var frågan om tro och vetande föremål för en intensiv debatt. Syftet med denna uppsats är att undersöka tre utvalda filosofers ställningstagande i frågan om den kristna trons sanningsanspråk. Uppsatsen är komparativ i den mening att jag jämfört filosofernas svar utifrån begreppen reduktionism och icke-reduktionism. Ett reduktionistisk synsätt innebär att religionen relateras till en icke-religiös kontext som ensam får förklarar religionen som sådan. Ett icke-reduktionistisk synsätt innebär att religionen inte tillåts reduceras så att den kan förklaras utifrån orsakssammanhang av till exempel sociologisk eller psykologisk natur. Den metod jag tillämpat hör hemma i den hermeneutiska vetenskapsteorin. Genom litteraturstudium och med hermeneutiken som tolkningsmetod, har jag dragit slutsatsen att Ingemar Hedenius som företräder den praktiska filosofin representerar ett tydligt reduktionistiskt perspektiv i frågor om de religiösa utsagornas sanningsanspråk. Dessutom har jag funnit att Anders Nygren på grund av vetenskapens krav tillämpar en metodologisk reduktionism, och att Gustaf G. Rosenqvist, även han religionsfilosof, intar ett icke-reduktionistiskt perspektiv i sitt förhållningssätt till den religiösa trons sanningsanspråk. Men dessa båda sist nämnda har ändå det gemensamt att de anser att religionen, och då även religiös erfarenhet, existerar sui generis, det vill säga att de anser att religion är något ensamt i sitt slag.