Tro, hopp och Clip Art-bilder
En kvalitativ receptionsstudie av Stockholms stifts reklamannonser
Denna studie syftar till att undersöka om det förekommer någon diskursiv diskriminering gentemot hbtq-personer. Detta undersöks genom att analysera hur skillnad mellan hbtq-personer och svenska, heterosexuella majoriteten konstrueras i en hatbrottskontext i tidningarna Dagens Nyheter, Västerbottens-Kuriren samt Helsingborgs Dagblad under perioden 1 januari 2003 fram till 1 januari 2012.Studien vilar på en teoretisk utgångspunkt om att identitet är socialt konstruerat samt att medierna utgör en viktig arena för dessa konstruktioner. I studien har en kvantitativ innehållsanalys kombinerats med en diskursanalys som tar avstamp i Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori. Diskursanalysen bygger på två delar, i ett första steg fokuserar den på problemformulering där problem, orsak och lösning kartläggs för att sedan i ett andra steg kartlägga texternas analogikedjor kring hur identiteterna offer och gärningspersoner skapas i diskursen. I den kvantitativa delen ingår 246 nyhetstexter som handlar explicit om hatbrott. Därefter valdes tre händelser, en från respektive tidning, ut för näranalys. Totalt ingår sju texter i den kvalitativa analysen.Resultaten visar att det förekommer en diskursiv diskriminering gentemot transpersoner, kvinnor och bisexuella i de tre tidningarna. Detta uttrycks genom att de nästan helt utestängs från nyhetsdiskursen om hatbrott p.g.a. redaktionella val om vilka händelser som platsar på den journalistiska radarn. Men även de homosexuella män som framträder i tidningarnas skildringar om hatbrott diskrimineras diskursivt. Detta sker genom att gärningspersonerna har tolkningsföreträde samt genom beskrivningar som placerar offren i ett antagonistiskt förhållande till gärningspersonerna. De stereotypa inslag som används för att beskriva hbtq-personerna tyder även på att medierna reproducerar en samhällsbild om att en sexuell läggning och identitet är mer ok än andra.