Transsexualism - att falla inom ramen för en förståelsebar människa
Syftet med studien är att undersöka hur utredare vid könstillhörighetsutredningsenheter i Sverige resonerar kring bedömningskriterier för diagnos och behandling av transsexualism. Tidigare forskning på området antyder att transpersoner utesluts från behandling på grund av ett heteronormativt förhållningssätt i lagen och hur den tolkas. Denna forskning baserar sig inte på empiriska studier där utredarna fått beskriva sin praktiska tillämpning av lagen, utan på teorier som sedan applicerats på könstillhörighetsutredningen.
Vår studie grundar sig på kvalitativa intervjuer och materialet har analyserats genom socialkonstruktivistiska begrepp, vilka jämförts med de riktlinjer utredarna har att förhålla sig till. Vårt tolkningsresultat stämmer till stor del överrens med tidigare genusforskning på området, men vi har också kommit fram till att det inte finns några entydiga svar på vilka krav och förväntningar som ställs på transpersonens kön och genus under utredningen. Det framgår att utredarna gör en helhetsbedömning där de väger olika kriterier mot varandra, där vissa kriterier ibland får väga tyngre än andra.
Vi hävdar att utredarna framstår som öppna och toleranta för variationer av kön och könsuttryck, så länge transpersonen rör sig inom utredarens förståelse för vad ett begripligt könsuttryck och genus är. Detta varierar betydligt mellan de olika utredarna. Vi har kommit fram till att det finns en stor tolkningsflexibilitet inbyggd i utredningen som ger utrymme för dessa variationer.