Tragedin i Senegals fiskevatten

Fiskresurserna har varit och är en viktig del i utvecklingen av Senegal. Men nu är situationen på väg att förändras och bestånden av fisk håller successivt på att utarmas. Inhemska och utländska fiskare rivaliserar om resurserna. Fiskarna bryter mot de gällande reglerna samtidigt som kontrollen av nyttjandet är bristfällig. Detta leder i sin tur till att regleringen av resursutnyttjandet blir problematisk. Senegal har upprättat överenskommelser med några av de angränsande länderna men det mest omfattande avtalet har inrättats med EU. Den 26 juni 2002 lyckades Senegal och EU enas om en ny överenskommelse efter ett halvår av förhandlingar. Det nya avtalet innehåller ett antal åtgärder för att förbättra situationen i de senegalesiska fiskevattnen, trots detta finns det fortfarande en oro bland miljökämpar i världen för att fiskbestånden även i fortsättningen ska överexploateras. Med bakgrund av den situation som uppstått i Senegals fiskevatten var syftet med uppsatsen att studera om det fiske som bedrivs inom fiskevattnen kan betraktas som ett uthålligt institutionellt arrangemang. En utgångspunkt i uppsatsen var således att förklaringen till problemen står att finna i de institutionella arrangemang som omgiver fisket. De frågeställningar som berördes var: ?Pågår det en utarmning av fiskbestånden i de senegalesiska fiskevattnen? ?Vilken fiskeripolitik tillämpar regeringen i landet? ?Finns det klart definierade gränser? Med andra ord finns det klara regler för vem som har rätt att nyttja fiskevattnen och för hur mycket fisk dessa nyttjare får fånga? ?Råder det en balans mellan kostnad och nytta i landets fiskeområden? Det vill säga är användarreglerna, exempelvis de regler som begränsar tid, plats och teknologi och/eller kvantitet av resursenheter anpassade till det lokala tillstånden och till de regler som styr användarnas skyldigheter i fiskevattnen? ?Vilka reella kontroll- och sanktionsmekanismer finns inom de senegalesiska fiskeområdena? ?Hur ser arbetsfördelningen ut? Med andra ord hur sker fördelningen av arbete inom och mellan de olika nivåerna i systemet? Situationen i Senegals fiskevatten liknar vad Hardin kallar för ?Allmänningens tragedi?. Det innebär att resurser förstörs eftersom individer gärna tar för sig ytterligare en bit av en resurs när de får chansen. Detta får till följd att resursen förstörs. Under senare år har en forskarinriktning utvecklats som går under beteckningen ?Institutional Analysis and Development? (IAD), institutionell analys och utveckling. Forskningen har bidragit till att det skapats ett ramverk för analys av ?common pool resources? (CPR), allmänna resurspooler. Analysramen har skapats av bland andra Elinor Ostrom. Uppsatsen grundas i stor utsträckning på den teoribildning som skapats som ett led i IAD-forskningen. I verket ?Governing the commons? har Ostrom försökt att identifiera de karaktärsdrag som kännetecknar de institutioner som har fungerat på ett framgångsrikt sätt. Detta har lett till skapandet av åtta principer och dessa är: klart definierade gränser, balans mellan kostnad och nytta, kollektiva valmöjligheter, bevakning, gradvisa sanktioner, fungerande konfliktmekanismer, rätten att organisera sig och arbetsfördelning. I ?The Global Commons? lyfter Susan Buck fram en analysram för studier av globala allmänningar. Fisket i Senegals fiskevatten kan inte ses som en global allmänning eftersom det finns en utestängningsmöjlighet. Bucks analysram innehåller dock punkter som lämpar sig väl för studier av resurspooler med många användare och därför valde jag att använda mig av den i uppsatsen. Analysramen grundas på de åtta principer som Ostrom anser vara viktiga vid studier av allmänna resurspooler. Av dessa principer framhåller Buck fem som särskilt viktiga vid studier av globala allmänningar. Dessa fem principer och en sjätte utgör kärnan i min analys av tragedin i Senegals fiskevatten. Den första principen klara gränser innebär att det bör finnas tydliga gränser för vem som ha rätt att utnyttja en resurs och i vilken utsträckning. Princip två, balans mellan kostnad och nytta, innebär att de regler som begränsar tid, plats och teknologi, och/eller kvantitet av resurser även bör anpassas till de lokala tillstånden. Reglerna bör också anpassas till de regler som rör individernas skyldigheter att tillföra till exempel arbetskraft. Bevakningsprincipen innebär att de som bevakar systemet bör vara användare av resursen eller vara ansvariga inför användarna. Den fjärde principen, gradvisa sanktioner, innebär att de bestraffningar som drabbar regelbrytarna bör vara stegvisa. Den femte principen om arbetsfördelning rör stora och komplexa fall och passar således in på förhållandena i Senegals fiskevatten. Principen rör punkter som till exempel bevakning och tillhandahållande och innebär att arbetet bör indelas i olika nivåer. Analysramen innehåller dessutom tre ytterligare punkter som lämpar sig för allmänningar med flera användare. Dessa punkter innebär att: de operationella reglerna bör delas av alla användare, resursdomänen bör kunna tillfredsställa alla användare, samtliga användare bör vara representerade. Med hjälp av dessa punkter skapade jag en sjätte princip, vilken jag valde att kalla generell acceptans bland användarna. Den övergripande slutsatsen är att det fiske som bedrivs inom Senegals fiskevatten inte kan betraktas som ett uthålligt institutionellt arrangemang. Om tragedin i fiskevattnen ska kunna undvikas bör ekonomin förbättras och demokratiseringsprocessen fortlöpa. Regeringens beslut bör präglas av de biologiska tillstånden i fiskevattnen och inte av de intäkter som åtgärderna genererar i statskassan. De problem som skapats i fiskevattnen kan knappast lösas av internationella organ så som EU eller FN utan det måste till en förändring i landets institutioner.

Senaste sökningar:

© 2026 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta