Traditionsprincipen
en studie av dess lämplighet i kommersiella förhållanden
För att en köpare av lösa saker, så kallat lösöre, skall erhålla ett sakrättsligt skydd gentemot säljarens borgenärer, har det länge krävts att köparen skall ha kommit i besittning av den köpta egendomen. Detta är ett uttryck för den så kallade traditionsprincipen. Intill dess att en besittningsövergång av den köpta egendomen har skett, kan den tas i anspråk för betalning av de skulder säljaren har till sina borgenärer genom utmätning och konkurs. I dessa fall inskränker sig köparens rätt till att omfatta en fordran avseende återbetalning av köpeskillingen, med en risk att bli lottlös. År 2002 infördes en ny paragraf i konsumentköplagen. Denna paragraf uttrycker att köparen är sakrättsligt skyddad redan genom ingåendet av avtalet, vilket innebär att traditionsprincipen har övergivits till förmån för avtalsprincipen i konsumentförhållanden. Detta föranleder frågan om det vore lämpligt att även i kommersiella förhållanden överge traditionsprincipen och skulle avtalsprincipen kunna vara en lämplig ersättare? För att besvara denna fråga utgår jag från ändamålet med principerna. Jag företar en undersökning av principerna, där bland annat syften och innebörd undersöks, men även konsumentreglering och utländska rättssystem berörs. Uppsatsens syfte är att utreda lämpligheten i ett frångående av traditionsprincipen i kommersiella förhållanden till förmån för en möjlig tillämpning av avtalsprincipen.