Tjädern och skogsbruket
effekter av skogsbruket på tjäderlekplatser i norra Skaraborgs län
Tjädern (Tetrao urogallus) är en av arterna skogshöns med sitt utbredningsområde Europa och Ryssland. Den är väl anpassad till ett liv i det norra barrskogsbältet. Beståndet av tjäder har minskat kraftigt under efterkrigstiden över hela sitt utbredningsområde utanför Ryssland, där den dock har ökat i antal. Tack vare den ökningen anger BirdLife International beståndet som stabilt. Anledningarna till nedgången i norra delen av Europa består troligen av flera orsaker varav de förändrade skogsbruksmetoderna under andra halvan av 1900-talet kan vara en av de viktigaste. Klimatfaktorer och förändrat predationstryck kan vara andra orsaker.För att försöka se effekterna av genomförda skogsbruksåtgärder inom upptagningsområdet för tjäderns lekplatser, har 12 lekplatser i norra Skaraborg som var inventerade under 1990-1995 återinventerats under våren 2005. Antalet tuppar idag på dessa lekplatser har jämförts med tidigare situation. Ingen lekplats uppvisar någon ökning av tuppar på leken och på 5 ställen har leken övergivits helt. Arealer för de olika markslagen har uppmätts inom de 300 ha som utgör en lekplats. Analyser av korrelationen mellan de olika markanvändningarna och antalet tuppar har inte gett några signifikanta resultat (p > 0,05). Det finns en signifikant korrelation mellan förlorat antal tuppar och förändrad andel plantering (p<0,05), det har betydelse från vilken nivå förändringen sker. Anledningarna till att tupparna försvunnit på en del ställen och minskat på andra skulle kunna vara resultatet av den samlade effekten av dels skogbruksåtgärder dels övriga faktorer. Det verkar vara betydelsefullt hur stort hygget är och var det ligger i förhållande till lekcentrum om det ska påverka tjädern. Ska hänsyn kunna tas när skogsbruksåtgärder planeras är det en förutsättning att lekplatsen är känd av berörda parter. Tjäderns höga krav på sin miljö med flera olika biotoper inom reviret och dess preferens för äldre skogar med lång kontinuitet gynnar många andra arter, vilket i sin tur även gör tjädern användbar som paraplyart inom naturvården.