Tilldelning av utsläppsrätter

I och med ratificeringen av Kyotoprotokollet åtog sig Sverige att sänka sina utsläpp av koldioxid. För att minimera kostnaderna förknippade med detta åtagande tillåter Kyotoprotokollet användandet av tre flexibla mekanismer varav en är handel med utsläppsrätter. Syftet med denna uppsats är att undersöka de samhällsekonomiska skillnaderna mellan de två teoretiskt kostnadseffektiva principerna för tilldelning av utsläppsrätter, ren grandfathering utan handelsrestriktioner och auktionering. Studien kommer fram till att under antagandet om en perfekt fungerande ekonomi, innebär auktionering att samhället kan minska sina kostnader för utsläppsminskningen med mellan 1 och 1,5 miljarder kronor jämfört med grandfathering. Gratis tilldelning visade sig även ha en negativ inverkan på kostnadseffektiviteten genom höga transaktionskostnader samt på grund av att vissa företag inte fann grandfatheringprincipen trovärdig inför framtiden. Båda tilldelningsprinciper hade samma direkta, men skiljda indirekta, inverkan på konkurrenskraften. Auktionering visade sig dock återigen vara det samhällsekonomiskt önskvärda alternativet. Slutligen gav gratis tilldelning upphov till snedvridningar i investeringsincitamenten, både mellan nu existerande marknader och mellan nuvarande och framtida företag inom den koldioxidintensiva industrin. Problemen skulle dock ha kunnat lösas genom att utsläppsrätterna behandlades som övriga inputfaktorer, det vill säga såldes (auktionerades) på en marknad.

Senaste sökningar:

© 2024 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta