Svensk och kvinna i EU-parlamentet
en diskursiv betraktelse
Avsikten med denna undersökning är att utifrån ett diskursanalytiskt förhållningssätt studera svenska kvinnliga europaparlamentarikers upplevda möjligheter i Europaparlamentet. Hur upplever de att de kan påverka den politiska processen och har deras partitillhörighet någon betydelse för de upplevda möjligheterna? Studien bygger på litteraturstudier och en kvalitativ metodstrategi i form av intervjuer. Intervjuerna har gjorts med sex svenska europaparlamentariska kvinnor varav tre är socialdemokrater och tre är moderater. Gemensamt för de socialdemokratiska och moderata kvinnorna är att deras politiska diskurs är vägledande i det europaparlamentariska arbetet. Det handlar om diskurser med olika inställning till hur man t.ex. driver familjepolitik och jämställdhetsfrågor beroende på partitillhörighet. Dessa skillnader synliggörs i kvinnornas uppfattningar angående dels, hur man upplever sig jämställd, hur man ser på könskvotering men även hur man anser att jämställdhetsfrågor ska drivas i europaparlamentet. Kvinnors möjligheter att kunna påverka den politiska beslutsprocessen ökar ju mer de anpassar sig till den befintliga manliga diskursen. Detta kan ske genom att ta upp frågor som är allmängiltiga, vilket innebär att man undviker kvinnospecifika frågor men även att man tar till sig mäns sätt att agera och organisera. Man ska vara tuff och våga visa framfötterna. Vidare bör man inneha höga centrala poster för att på bästa sätt göra sig hörd. Utskottet upplevs av samtliga som det forum som ger det bästa möjligheterna att komma till tals. Den partipolitiska tillhörigheten spelar en viktig roll för hur man upplever sina möjligheter att kunna påverka i den politiska beslutsprocessen.