Svensk flygstridsledning i en internationell kontext
Syftet med denna uppsats är att bidra till ökad förståelse för vilka utmaningar svensk flygstridsledning stårinför i utvecklandet av en internationellt fungerande flygstridsledning. Begreppet interoperabilitet har inledningsvisbeskrivits ur Försvarsmaktens perspektiv för att därefter ges en vidare tolkning genom MichaelCodners teorimodell. En enkätundersökning ställd till flygstridsledare visade att de viktigaste faktorer förinteroperabilitet på stridsteknisk nivå inte överensstämde med militärstrategiska nivåns tekniska fokus förinteroperabilitet.Flygstridsledarnas identifierade faktorer, stridsledningsteknik samt luftrumsprocedurer, utnyttjades vidare isyfte att klarlägga skillnaderna mellan svensk och brittisk flygstridsledning, samt hur dessa påverkar möjlighetenatt uppnå svensk interoperabel flygstridsledning. Analysen visar på avgörande skillnader mellansvensk och brittisk flygstridsledning. I huvudsak kan dessa skillnader hänföras till kulturella och beteendemässigafaktorer.Avgörande för att utveckla en interoperabel svensk stridsledning är tillgång till fullständig och aktuell dokumentationavseende taktik, metoder och procedurer, för både flygstridsledare och piloter. Vidare föreliggerett stort behov av samverkan och övning i en internationell miljö. Slutsatsen är att en väl fungerandemänsklig interaktion på stridsteknisk nivå är själva grunden för interoperabilitet, även kallat beteendemässiginteroperabilitet.Studien identifierar en möjlighet att möta dessa utmaningar genom ett av Sveriges till NATO/PFP antagnapartnerskapsmål, PG nr 0001 Air operations and training. Detta kräver dock att Försvarsmakten, från militärstrategisknivå, analyserar behovet av interoperabilitet utifrån ett stridsteknisk perspektiv för att bidra tillförändrat beteende.