Studiet av den religiösa människan
en analys av framställningen av hinduismen i gymnasiets läroböcker
Syftet med uppsatsen är att studera hur hinduismen har framställts i läroböcker för undervisning i ämnet religionskunskap på gymnasiet, fr.o.m. Lgy 65 fram till idag, utifrån en substantiell och funktionell förståelse av religion och religiositet. I uppsatsen studerar jag sex läroböcker aktuella för tre olika läroplaner: Lgy 65, Lgy supplement 78, samt Gy 11. Metoden är kvalitativ textanalys, med utgångspunkt i uppsatsens teoretiska huvudbegrepp: substantiell-funktionell religionsförståelse. Resultatet visar på att hinduismen har framställts olika över tid. I studerade kursböcker från 60-talet framstår hinduismen tydligast substantiellt beskriven utifrån en intellektuellt och textuellt orienterad religiositet, medan 80-talets och 10-talets läroböcker i olika utsträckning ger uttryck för både substantiell och funktionell religionsförståelse. Både 80-talets och 10-talets läroböcker framhåller hinduismen som en praktiskt rituellt levd religion. Tydligt skiljer sig dock dessa åt i hur 80-talets böcker intar en existentiell utgångspunkt vid studiet av hinduism, medan 10-talets läroböcker har ett betonat religionsvetenskapligt perspektiv. I slutdiskussionen förhåller jag mig till hur de olika läroböckernas innehållsliga prioriteringar kan förstås stå i relation till läroplanernas skrivningar. Ämnesplanerna kan anses ha haft stor inverkan på prioriteringarna i läroboksstoffet, där det framhållna kravet på objektivitet i Lgy 65 stämmer väl överens med läroböckernas distanserade beskrivning av hinduismen, medan Lgy supplement 78 tar utgångspunkt i livsfrågornas centrala utgångspunkt för studiet av religion, vilket förklarar den individorienterade och existentiella framställningen av hinduismen i dessa läroböcker. I Gy 11 präglas ämnet tydligare av religionsvetenskapliga skrivningar som framhåller det samhällsvetenskapliga perspektivet av religionsstudiet, vilket också stämmer överens med det mer samhällsvetenskapligt betonade förståelsen av hinduismen som kommer till uttryck i 10-talets skolböcker. Slutligen förhåller jag mig till hur läroböckernas framställning av hinduismen kan förstås i skenet av en orientalistisk idékritik. Tydligast orientalistisk blir framställningen av hinduismen i 60-talets läroböcker, i form av jämförelser med västerländska förståelsehorisonter av religion och religiositet, samt i den intellektuella och textuellt baserade utgångspunkten för studiet av hinduism. Likväl märks det orientalistiska arvet över tid i de fall där valet av innehåll i textböcker främst tjänar en alienerande framställning av den religiösa människan (främst vid framställningen av hinduiska gudarna).