Strandskyddslagstiftningen
ett effektivt skydd eller en urholkad lagstiftning?
I Sverige infördes de första provisoriska strandskyddsreglerna genom lagstiftning under 1950-talet för att trygga det ökade behovet av rekreation och friluftsliv vid stränderna. Genom en lagändring 1975 blev strandskyddet obligatoriskt och gäller sedan dess vid kusten, sjöar och vattendrag. Strandskyddet innebär ett generellt förbud mot att inom 100 meter från vattenlinjen uppföra nya byggnader, anläggningar eller vidta liknande åtgärder. Under åren har dock en kritik mot strandskyddsreglerna vuxit sig allt starkare. Främst har det varit den generösa kommunala dispensgivningen som har varit föremål för kritik. Syftet med denna uppsats var att granska gällande rätt avseende strandskyddsreglerna, där tyngdpunkten främst har lagts på dispensreglerna. För att undersöka om det fanns belägg för kritiken mot kommunerna genomförde jag en mindre undersökning av dispensärenden från tre kommuner. Jag undersökte även förslaget till kommande lagändringar och jämförde dessa med nuvarande regler för att undersöka vad dessa ändringar skulle ha för rättslig påverkan på strandskyddsreglerna.