Stimulerande dramapedagogik
Syftet med denna studie är att utifrån en kvalitativ metod undersöka
hur pedagogiskt drama kan stimulera kreativitet och samarbetsförmåga hos en grupp
ungdomar. Arbete ute på fältet omfattade fyra stycken dramapass som fokuserade på
kreativitet och samarbete. Frågeformulär förekom även i studien både vid det första
passet och vid det sista passet. Frågorna avsåg att undersöka deltagarnas syn på sin
kreativitet och samarbetsförmåga samt hur denna förändrades under studiens gång. För
att skapa en möjlighet till en djupare analys av det insamlade empiriska materialet
utformades en teoretisk design, där två olika teorier korsades. Teorierna, som korsades,
var Sternudds (2000), det personlighetsutvecklande perspektivet. Denna teori avsåg att
analysera hur själva kreativitetsprocessen, samt samarbetsprocessen tog sig i uttryck hos
ungdomarna. Den andra teorin var Antonovskys (1991), KASAM - känsla av
sammanhang och avsåg att analysera vad som eventuellt påverkade ungdomarnas
processer. I resultatet blev det tydligt att ungdomarna hade olika behov och hinder som
kom att påverka hur de tog sig an de övningar som studien bestod av. Dessa behov och
hinder kunde sedan förklaras med hjälp av Antonovskys (1991) teori och medverka till
att skapa en djupare förståelse för hur man kan arbeta med pedagogiskt drama för att
främja kreativitet och samarbete.