Staten går före
en legitimitetsanalys av Ltu
Enligt ett regeringsbeslut från 2001 har Ltu en skyldighet att införa ett miljöledningssystem och enligt ett tillägg i högskolelagen skall samtliga universitet och högskolor främja ekologisk hållbar utveckling inom ramen för deras verksamheter. I början av 2005 antog Ltu en miljöpolicy vars mål var att fastställa en ambitionsnivå för miljöarbetet på Ltu. Regeringens ambition är att föregå med gott exempel och visa för övrigt samhälle och näringsliv att det är möjligt att bedriva verksamhet inom ramen för hållbar utveckling. När övergripande statliga visioner förvandlas till konkreta arbetssätt för en myndighet är legitimitet ett intressant begrepp att undersöka och diskutera. Syftet med denna uppsats är att redogöra för i vilken utsträckning Ltu:s miljöpolicy kan sägas vara legitim. Begreppet legitimitet diskuteras i huvudsak utifrån professor David Beethams teoretiska ramverk. Beetham ställer upp tre kriterier för legitimitet som vart och ett bidrar till helhetsbilden av policyns legitima status. Det första kriteriet handlar om att policyn skall implementeras i enlighet med rådande lagstiftning och lokala regler, det andra kriteriet går ut på att lagar och regler i sin tur skall gå att rättfärdiga i enlighet med allmän opinion. Det tredje och sista kriteriet går ut på att man skall kartlägga reaktioner och handlingar hos berörda parter och se om de tyder på samtycke eller missnöje. Exempel på handlingar som kan studeras är engagemang, lojalitet och deltagande. Slutsatsen är att Ltu:s miljöpolicy är legitim i hög utsträckning. Den kan sägas hålla god legitimitet enligt Beethams första kriterium, då den implementerats i enlighet med både nationella lagar och lokala regler. Policyn kan sägas vara tämligen legitim utifrån det andra kriteriet då styrelsen har representanter från samtliga berörda parter och då värderingarna som speglas i lagstiftningen också går att återfinna i allmän debatt, med reservation för att ?allmänna värderingar? generellt är svåra att utvärdera. Hittills har reaktionerna på miljöpolicyn har i huvudsak uteblivit eller varit positiva. De uteblivna reaktionerna kan bero på att policyn är relativt ny, eller att den inte inneburit några dramatiska förändringar på verksamheten. Ointresse ligger troligen inte bakom, då arbetet på institutionerna i allmänhet harmonierar med miljöpolicyn. Slutsatsen för policyns legitimitet enligt Beethams tredje kriterium är att det kanske skulle behövas bättre material, en mer omfattande studie av efterlevnad och lojalitet mot beslutet. Det material som finns tillgängligt i dagsläget indikerar dock att policyn verkar vara legitim i stor utsträckning även enligt tredje kriteriet.