Stabilitetspaktens effekter på BNP; en kontrafaktisk simulering
EMUEUBNP-gapTillväxt- och stabilitetspaktenMaastrichtVAR-modellBudgetbalansFinanspolitikens inriktningEDPEconomicsEconometricsEconomic theoryEconomic systemsEconomic policyNationalekonomiEkonometriEkonomisk teoriEkonomiska systemEkonomisk politikBusiness and Economics
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka effekter reglerna inom tillväxt- och stabilitetspakten skulle ha haft på BNP. Uppsatsen ger även kort historik och en genomgång av lagstiftningen som omgärdar stabilitetspakten. Den regel som undersöks är 3 %-regeln som säger att medlemsländerna inom EMU inte får ha ett budgetunderskott på mer än 3 procent. Uppsatsen utgår från en reducerad AS/AD modell där finanspolitik är en av variablerna som orsakar skift i aggregerad efterfrågan. Den metod som används är en så kallad VAR-modell där två regressioner skattas, en för BNP-gapet och en för årliga inflationsförändringen. Den exogena variabeln i de två ekvationerna är budgetbalansen kallad fiscal impulse som är ett mått på den politikberoende delen av finansiellt sparande.Med hjälp av de två ekvationerna simuleras en kontrafaktisk serie för BNP-gapet under antagandet att 3 %-regeln i stabilitetspakten hade varit bindande. Den simulerade serien jämförs sedan med den ursprungliga för att se om stabilitetspakten hade gett ett större eller mindre BNP-gap. Simuleringen utförs på fyra länder, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien.Resultaten visar att stabilitetspakten hade varit bindande historiskt men att effekterna på BNP-gapet i allmänhet hade varit små. Negativa effekter kan observeras för Storbritannien och Frankrike medan positiva effekter kan observeras för Tyskland. Italien upplever negativa effekter om BNP-gapet simuleras fram till 1995 och positiva effekter om det simuleras fram till 2007.