Socialt hållbar stadsutveckling ? en studie av visionens tillämpning med Rosengårdsstråket som exempel
Hållbar stadsutveckling är ett begrepp som diskuteras flitigt i samhället idag, såväl på nationell som på lokal nivå. Visionen om den hållbara staden har uppkommit som en effekt av accelererande miljöproblem och växande klyftor i samhället. På det övergripande nationella planet skildras samhällsproblemen och det framställs mål om vad man vill förändra. På lokala plan i kommuner görs mer konkreta förslag på lösningar till problemen i de aktuella stadsdelarna. Dock finns idag ingen nationell strategi på hållbar stadsutveckling, utan de övergripande målen är förslag på vad olika forskare och sakkunniga anser vara de rätta angreppssätten på problemen i samhället.
Syftet med denna uppsats är att göra en jämförelse mellan vad som står i de nationella dokumenten med vad som görs i ett konkret projekt i Malmö, där en vision om att bli bäst i världen på hållbar stadsutveckling finns formulerad. Vidare syftar uppsatsen på att lyfta diskussionen om de nationella dokumentens betydelse och på vilka grunder man kan kalla sig världsbäst på hållbar stadsutveckling, när ingen konkret definition på detta finns.
Arbetet har visat att målen i olika policydokument är breda och mångtydiga. Återkommande begrepp diskuteras nationellt i hållbarhetsdiskussioner trots att begreppen kan innehålla en mängd definitioner. Detta ställer krav på arkitekter och planerare att själva sätta sig in i den senaste forskningen och ge innovativa förslag på hur utvecklingen av en hållbar stad ska se ut i praktiken. Olika forskare i ämnet hävdar dock att en tydlig strategi i hållbar stadsutveckling skulle kunna bidra till att platser inte utformas efter egna förutsättningar, vilket är en förutsättning för att skapa en hållbar och varierad stad.