Skillnader i diagnostiskt utfall mellan undersökningsmetoderna datortomografi och magnetisk resonanstomografi av ländrygg
Under våra kliniska studier på radiologisk avdelning har vi noterat att patienter med ländryggsbesvär undersöks i ungefär lika stor utsträckning med metoderna DT och MRT. Detta har väckt intresse för att utreda om det finns skillnader i det diagnostiska utfallet mellan metoderna. Fram tills idag saknas det forskning inom det aktuella området vilket föranledde denna studie. Syftet med denna studie är att utvärdera metodernas tekniska möjligheter och begränsningar för säkerställande av diagnos, samt att se om det finns skillnader i det diagnostiska utfallet mellan dessa tekniker. 100 patientfall från Norrbottens läns landsting studeras, 50 patienter för respektive metod. Undersökningarna är utförda mellan datum 2007-01-01 till 2007-03-04. Patienterna är undersökta med en 4 slice datortomograf eller en 1 Tesla magnetkamera. De diagnostiska utfallen indelas i tre grupper: inget onormalt, tveksam diagnostik och tydlig patologi. Vid direkt jämförelse mellan metoderna ses ingen märkbar skillnad för diagnostiskt resultat. För männen ses dock en markant skillnad mellan metoderna vid undersökning av ländryggen till fördel för MRT. I dag används ofta MRT som en uppföljande metod trots att den visar sig vara lika bra eller bättre än DT för säkerställande av diagnos vid ländryggssjukdomar. MRT anses dessutom ofarlig då ingen joniserande strålning används.