Skatterättslig gränsdragning mellan forskning och utveckling och pågående arbete
Inom både skatterätten och redovisningsrätten finns begreppen pågående arbete och forskning och utveckling. Pågående arbete är uppdrag som ett företag utför för en annan persons räkning som är oavslutade vid räkenskapsårets utgång. De båda begreppen regleras olika både i skatterätten och i redovisningsrätten, varför gränsdragningen mellan forskning och utveckling och pågående arbete får betydelse för företag som arbetar på uppdrag av kunder samtidigt som man bedriver forsknings- och utvecklingsarbete. Syftet med den här uppsatsen är främst att analysera gränsdragningen mellan de skatterättsliga reglerna om forskning och utveckling och pågående arbete. Denna analys syftar till att komma fram till om det finns en skatterättslig gråzon inom vilken ett företag har möjlighet att välja om de vill hänföra en utgift till pågående arbete eller till forskning och utveckling. Även frågan om denna eventuella skatterättsliga gråzons gränser diskuteras. Utöver en analys av själva gränsdragningsproblematiken innehåller uppsatsen även en grundlig analys av själva begreppen pågående arbete och forskning och utveckling, samt en diskussion kring frågan om ett företags incitament att redovisa en utgift som pågående arbete respektive som forskning och utveckling. Min slutsats är att det finns en skatterättslig gråzon inom vilken ett företag har möjlighet att välja om de vill hänföra en utgift till pågående arbete eller till forskning och utveckling. Jag har även kommit till slutsatsen att det finns regler som sätter gränserna för denna skatterättslig gråzons omfattning.