Sjuksköterskors upplevelser av den palliativa vården av patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom
KOL är en sjukdom som är progressiv och saknar botemedel. Patienter som lider av svårare former av KOL upplever ofta symtom som andfåddhet, ångest, fatigue och smärta. Ett sätt att lindra lidande hos dessa patienter är att övergå från kurativ till palliativ vård. Detta fokusskifte leder till bättre symtomlindring och en mer holistisk syn på patienten. Tidigare forskning visar dock att svårt sjuka patienter med KOL sällan bedöms vara palliativa och i låg utsträckning erbjuds symtomlindring. Sjuksköterskor arbetar nära patienterna och har en viktig roll i arbetet med patienter med KOL. Syftet med denna studie var att studera sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med KOL som är i en palliativ fas. Sex sjuksköterskor intervjuades med kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Insamlad data analyserades med kvalitativ latent innehållsanalys. Analysen resulterade i temat: Jag vet vad jag måste göra men jag tar mig inte dit med kategorierna Att uppleva att palliativ bedömning kan öppna dörrar till en bättre omvårdnad, Att uppleva frustration när handlingsutrymmet begränsas och Kunskap som förutsättning för god palliativ omvårdnad, samt i temat En relation på gott och ont, med två kategorier: Att önska långsiktighet i relationer samt Att arbetet ställer höga personliga krav. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever att beslut om palliation har klara fördelar för sjuksköterskans arbete, men att oklara riktlinjer, tidsbrist och oenighet med läkarna utgör hinder. Det krävs ytterligare kunskap, både hos sjuksköterskor själva och hos patienter samt mer forskning för att skapa riktlinjer i arbetet med svårt sjuka patienter med KOL. Omvårdnadsarbetet med palliativa patienter med KOL innehåller moraliska dilemman och upplevs som både påfrestande och krävande och det verkar finnas ett behov av stöd för sjuksköterskor.