Sjuksköterskans upplevelser och attityder i omvårdnaden av personer med självskadebeteende.
Bakgrund: Den vanligaste formen av självskadebeteende kallas för ytligt självskadande. Det innebär att personen skär eller rispar sig själv med ett vasst föremål. Sjuksköterskor och annan vårdpersonal bör uppmanas att tänka över sina egna värderingar och sedan införliva det i arbetet med personer som skadar sig själva. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser och attityder i omvårdnaden av personer med självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie utfördes där 13 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna granskades och bearbetades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet presenterades i två huvudkategorier och dessa var; upplevelser och attityder hos sjuksköterskan och behov av stöd. Sjuksköterskor bar på många känslor, så som frustration, rädsla, ångest och stress. Utbildning gav sjuksköterskorna nya färdigheter i omvårdnaden av personer med självskadebeteende. Diskussion: Den mest genomgripande känslan hos sjuksköterskorna i arbetet med personer som skadar sig själva var frustration. Den känslomässiga motviljan hos sjuksköterskorna gentemot dessa personer reducerades efter utbildningen. Slutsats: Brist på kunskap hos sjuksköterskorna kunde leda till en försämrad förståelse av självskadebeteende som i sin tur kunde leda till ett sämre bemötande. Behoven som sjuksköterskorna hade i omvårdnaden av personer med självskadebeteende var utbildning och en god arbetsmiljö.