Sjuksköterskans attityder och förhållningssätt gentemot personer med benign långvarig smärta.
Bakgrund: Förlossningsdepression drabbar cirka 8-15 procent av nyblivna mödrar och uppstår vanligtvis inom en till tre månader efter förlossningen. Förlossningsdepression ses som ett tabubelagt problem, vilket gör det svårt att upptäcka kvinnor som drabbats. Syfte: Belysa kvinnors upplevelse av förlossningsdepression. Metod: Kvalitativ litteraturstudie. Resultat: Resultatet visade att kvinnor har orealistiska ideal och förväntningar under graviditeten som hamnar i konflikt med verkligheten efter förlossningen. Rädsla för stigmatisering är en orsak till att kvinnor har sva?rt att söka hjälp samt acceptera sitt tillstånd. Känslor av skuld och misslyckande var centrala delar för många kvinnor när de genomgick förlossningsdepression, vilket yttrade sig i ett lidande. Kvinnor upplevde det sva?rt att tala om sina ka?nslor, ba?de med partnern och med personer utanfo?r familjen, i tron att ingen skulle fo?rsta?, vilket leder till ensamhet och isolering. Stödet kvinnor får av sin omgivning är av stor betydelse och ofta avgörande för hur hon tar sig an moderskapet. Slutsats: Upplevelsen av förlossningsdepression kan vara omfattande och mångfacetterad för kvinnor världen över. För många nyblivna mödrar kan stressen över sina egna och andras förväntningar bli genomgripande. Omställningen till föräldraskapet och inte minst de höga kraven på att vara en perfekt förälder kan effektivt motarbeta glädjen. Klinisk betydelse: Resultatet i studien skulle kunna bidra till hur hälso- och sjukvårdspersonal kan identifiera och hjälpa nyblivna mödrar med psykisk ohälsa. Resultatet skulle också kunna bidra till diskussion och reflektion över attityder och förhållningssätt inom hälso- och sjukvården när det kommer till psykisk ohälsa i samhället.