Sexualbrott mot barn. "Det blir inte alltid som man tänkt sig". En praxisundersökning av 2005 års sexualbrottslag
Den första april 2005 trädde en ny reviderad lagstiftning mot sexualbrott i kraft. Syftet var att öka skyddet för barn och ungdomar mot att utsättas för sexuella övergrepp samt att göra lagstiftningen tydligare. Dessutom ville lagstiftaren minimera risken att fokus hamnar på målsägandens agerande före, under och efter den sexuella handlingen. I detta syfte ändrades lagen och numera innefattar brottsrubriceringen våldtäkt mot barn även i fall där personer över 15 år har samlag, eller utför visa andra sexuella handlingar med någon under 15 år utan att något våld, otillbörligt tvång eller hot om våld föregått den sexuella handlingen. Detta har lett till vissa problem vid tillämpningen av lagen, eftersom samma paragraf skall tillämpas både på fall där den sexuella handlingen föregåtts av någon form av tvång och på de fall där den skett genom fullständig frivillighet mellan offret och gärningsmannen. Syftet med denna uppsats är att undersöka om den nya regleringen angående sexualbrott mot barn har orsakat några problem i den rättsliga tillämpningen och, i så fall, vilka åtgärder som i så fall kan vidtas mot detta. Vidare prövas om domstolarna följt lagstiftarens vilja vid tillämpningen av 2005 års sexualbrottslag.De frågeställningar som besvaras är:? Vad var syftet med 2005 års sexualbrottslag?? Hur har praxis på området utvecklats? ? Har domstolarnas tillämpning korrelerat med lagstiftarens uttalanden angående 2005 års sexualbrottslag? ? Kan tillämpningen av sexualbrottslagen påverkas av offrets agerande och domstolarnas uppfattning av vem som är att anse som ett brottsoffer? Efter en analys av praxis på området blir slutsatsen att domstolarna i stor utsträckning avvikit från lagstiftarens uttalanden i propositionen till 2005 års sexualbrottslag. Detta torde bero på att domstolarna anser det strida mot det allmänna rättsmedvetandet att döma någon för ett så allvarligt brott som våldtäkt mot barn, i de fall målsäganden frivilligt genomfört den sexuella handlingen. Domstolen sätter fortfarande målsägandens agerande i fokus vid bedömningen om brottet skall ses som mindre allvarligt eller ej, tyvärr har inte lagstiftningen blivit tydligare. Detta är ett rättssäkerhetsproblem då domstolarnas bedömningar inte korrelerar med lagstiftarens vilja eftersom förutsebarheten blir minimal. På grund av detta anser jag att 2005 års sexualbrottslag skulle behöva ses över och skrivas om. Detta för att tydliggöra vilka fall som skall bedömas som våldtäkt mot barn och vilka som skall anses vara mindre allvarliga och därför rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn.