Särkullbarns omedelbara arvsrätt
Rättvist mot efterlevande make och gemensamma bröstarvingar?
Efter 1987 års reform av ärvdabalken fick efterlevande make arvsrätt framför makars gemensamma barn. Barn till den första avlidne maken men inte till den efterlevande, så kallade särkullbarn, fick behålla sin omedelbara arvsrätt. Syftet med lagändringen var dels att stärka den efterlevande makens ställning så att denne inte skulle behöva flytta från det gemensamma hemmet, dels att skydda särkullbarnets arvsrätt. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka huruvida syftet med lagändringen fått avsedd effekt samt hur särkullbarnets omedelbara arvsrätt påverkar efterlevande makes samt makars gemensamma bröstarvingars arvsrätt vid ett arvskifte. I arbetet har traditionell juridisk metod använts vilket innebär att lagtext, förarbeten, praxis och doktrin har studerats. Syftet med lagändringen har fått avsedd effekt i de flesta avseenden, dock inte i alla. Efterlevande makes möjlighet att sitta kvar i orubbat bo uppfylls inte alltid. I de fall makarna inte har några gemensamma barn utan endast särkullbarn, leder deras omedelbara arvsrätt till att den efterlevande maken inte förblir i orubbat bo. Om särkullbarnen däremot väljer att avstå sitt arv till förmån för den efterlevande maken uppfylls lagändringens syfte. Vad gäller att säkra särkullbarnets arvsrätt fungerar nuvarande lagstiftning. Möjligheten för makarna att arvsplanera kan dock påverka arvet till särkullbarnets nackdel. Nuvarande lagstiftning med dess skyddsregler, möjlighet att till viss del testamentera kvarlåtenskapen samt begära jämkning i olika situationer är nog den bästa för de flesta.