Särbehandling, konkurrens och kränkningar av officerare
yrkesofficerares erfarenhet och försvarsmaktens arbete inom jämställdhet
Syftet med denna studie har varit att undersöka förekomst av särbehandling, kränkning och konkurrens på grund av kön inom försvarsmakten utifrån yrkesofficerares erfarenhet och upplevelse. På våren 2002 fick jag en tidskrift, Försvarets Forum nr 5, i min hand. Ett tema i tidningen var just om kvinnor i försvaret. Det var även en artikel om hur den nyreviderade jämställdhetsplanen ska förbättra situationen i försvaret för kvinnorna och intervjuer med författare och jämställdhetsombud förekom. Jag diskuterade detta med vänner som är officerare, och de var inte positiva till den nya planen vilken de inte ansåg gynnar kvinnor positivt utan istället ökar risken för särbehandling konkurrens och kränkningar. Metoder som använts har varit av både kvantitativ och kvalitativ art, enkätundersökningar som besvarades av yrkesofficerare och en intervju med personalchefen vid I 19. De som deltagit i studien finns vid två regementen i försvarsmakten, I 19 Norrbottens regemente i Boden och Livgardet i Stockholm. Antalet utdelade enkäter var 50 och av dem inkom 34 svar. Försvarsmakten vill spegla mångfalden i Sverige, gällande kön, etnicitet och sexuell läggning. Undersökningen visar att både officerare och organisation är medvetna om att intolerans mot framförallt kvinnliga officerare existerar. Försvarsmakten försöker aktivt få bort intoleransen bland de anställda genom arbete med policy, jämställdhets plan och kvinnliga nätverk. Denna undersökning visar att särbehandling och kränkningar förekommer, men att det inte är förbehållet de kvinnliga yrkesofficerarna, även manliga utsätts. Det är individuellt vilken information officerarna har om försvarets jämställdhetsplan. Förtur till kompetenshöjande utbildning för att locka fler kvinnor och behålla dem i försvarsmakten anses av majoriteten inte vara ett bra system. De flesta ansåg att kvinnliga officerare ska ta sig fram i organisationen för att de är kompetenta officerare och att de med det nya systemet istället utsätts för särbehandling som kan få negativa följder. De flesta tycker inte att allmän värnplikt för kvinnor ska införas. De manliga anställda ville överlag ha kvinnliga kolleger. Skillnad i svaren kunde konstateras mellan Livgardet och I 19, där officerare vid I 19 uttryckte en mer positiv inställning till kvinnliga officerare och jämställdhetsplanen än vid Livgardet. Genom att informera om jämställdhet och få officerare att aktivt ta del kan man minska en negativ attityd. Långsiktigt blir det troligen mer jämställt då kvinnliga officerare blir fler och stiger i graderna.